Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Friedrich Menius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Johan Nordström
Första avdelningen i denna svarsskrift, som är en underlig blandning
av förvånande frimodighet, av understucket hån och en tvungen ödmjukhet,
avslutas av en med bibelcitat späckad bön till Gud, bakom vars högstämda
ord man har svårt att icke skymta sarkasm och bitter ironi.1
Härefter besvarar han i nio punkter de framställda anklagelserna.
Rörande treenigheten vidhåller han, att han blott rört sig med ett inom
den hermetiska filosofien gängse språkbruk. Då han emellertid funnit, att
han härigenom väckt förargelse, gör han ödmjukt avbön och förklarar sig
underskriva första artikeln i Confessio Augustana.
Den andra punkten rör frågan om Kristi person. Härvidlag säger han
sig blott ha filosofiskt, med argument ur den hermetiska filosofien, velat
demonstrera Luthers teologiska ståndpunkt. Om han genom sina uttryck råkat
såra fromma själar, ber han att detta måtte förlåtas honom. Därefter
avlägger han sin teologiska trosbekännelse i denna fråga, varvid han onekligen
icke uttrycker sig på vedertaget och önskligt sätt, ehuru han till slut även
här förklarar sig underskriva Augsburgska bekännelsen.
I sin skrift hade han betecknat Archeus eller världssjälen såsom
verkande de dödas uppståndelse. Härmed säger han sig icke ha velat förminska
Guds allmakt; Archeus var endast ett instrument i Guds hand. Hans tro
är, att Gud ensam är den, som uppväcker de döda; men med vilka medel
och huru skall man i teologien icke diskutera.
I fråga om den korrumperade bibeltexten säger sig Menius ha Luther
på sin sida. Han besvär konsistoriet, att man icke skall lägga honom till
last, vad andra fått göra ostraffat. Han förklarar frimodigt, att man på
denna punkt, liksom även i fråga om Kristi natur, har tre utvägar att
förfara med honom: antingen att man fördömer Luther tillsammans med honom
eller ger honom fri tillsammans med denne, eller uppvisar, att han oriktigt
citerat Luther. Dock vill han emellertid gärna nöja sig med den ortodoxa
kyrkans mening, att textens renhet lämnar intet övrigt att önska i fråga om
trosartiklarna, även om detta kan vara fallet beträffande sådant, som rör
fysiken.
Nästa fråga gäller världens evighet. Här ger Menius en tämligen
utförlig redogörelse för sina åsikter, varvid han erkänner sig obetänksamt ha
använt uttrycket evighet i stället för i begynnelsen före all tid. För övrigt
säger han sig, då han teologiskt talar om Skapelsen som en trosartikel,
1 —concede mihi ne hisce offendar Joh. 16:1. sed patienter feram me
ve-lut aurum probari in camino dejectionis, Syr. 2:5, donec tuo præsidio custodiar
per fidem ad salutem æternam.–––et quoniam homo sum, qui in multis
impingit, Jac. 3:2 me ex mera gratia tua, etjam ab occultis absolve.–––
dirige linguam et mentana meam–––––ad Nominis Tui gloriam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
