Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Victor Svanberg, Rydbergs romanfragment »Benoni Strand» och femtitalsliberalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rydbergs romanfragment »Benoni Strand» och femtitalsliberalismen 99
och flera af våra utmärktare yngre och ungdomligaste författare hafva
nyligen besökt England och Nordamerika och äro sysselsatta med arbeten
öfver den Anglosachsiska stammens anda, förhållanden och institutioner.1 I
Danmark märkes samma riktning. (Nord. Tidskrift 1852, sid. 39—40.)
Det är särskilt i fråga om romanen, som denna
smakförskjutning är märkbar.
Sedan mitten av 1840-talet hade den franska fabriksromanen
varit det bestämmande mönstret för tidningsföljetongernas och
läsebibliotekens massproducenter. Man kan tala om en verklig
Suefeber hos författare och kritiker. Några nyktra
Stockholmsrecensenter, som Theorell och Sturzen-Becker, torde ha varit de enda,
som blevo oberörda av epidemien. Den smittade inte bara
Almquist utan för ett ögonblick t. o. m. den akademiska vänstern i
Uppsala, med B. E. Malmström och Bergstedt i spetsen.
Malmström kallade Mystëres de Paris "det märkvärdiga konstverk,
hvarmed Sue öppnat en ny bana för den moderna dikten". En
jämförelse med Hugo, Voltaire och Le Sage utfaller till Sues fördel.
(Intelligensblad 1844, sid. 273 o. ff.) Bergstedt sympatiserade med den
sociala tendensen — det nya i dessa Sues verk utöver den
föregående franska skräckdiktningen — men han ställde sig från början
kritisk i fråga om konstnärligheten. (Intelligensblad 1844, sid. 41 o. ff.)
Två år senare hade Malmströms förtjusning givit vika för avsky
över Sues vidriga och perversa motiv. Vid denna avvisande
hållning stannade den akademiska kritiken, och den sekunderades
kraftigt av Theorell i Vinterbladet och Dagligt Allehanda.2
Det var emellertid först på 1850-talet denna kritik slog sina
stora slag och verkligen vände opinionen från kulten av det
roma-neska. Särskilt Bergstedt gjorde tjänst som genrens skarprättare.
1 Sohlman åsyftar givetvis Fredrika Bremer, Bergfalk, Siljeström och
kanske Bergstedt.
2 Malmström i Frey 1846, sid. 340. Theorell redan i Vinterbladet 1845,
sid. 429. Almquists svar Aftonbladet 17 okt. 1846 och 17—19 juni 1847. Det
var efter ett tidigare angrepp av Theorell som han utgav Smaragdbruden för
att vara parodi på Sue. (Jönk. Bladet 30 dec. 1845). Avsiktliga parodier voro
Sturzen-beckers bidrag till kampanjen. Ett prov är avtryckt av Sylwan,
Sturzen-Becker, sid. 187. Kedan i ett resebrev till A.B. 9 sept. 1844 skämtar
han med banditromantiken och Almquist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
