Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Victor Svanberg, Rydbergs romanfragment »Benoni Strand» och femtitalsliberalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rydbergs romanfragment »Benoni Strand» och femtitalsliberalismen 129
undran öfver, att sådana seder och skick som der skildras, kunnat
finnas vid ett svenskt läroverk för blott 100 år sedan". Han lovar
att överbjuda Ödmann med "långt större vidunderligheter" ur egen
erfarenhet. Den som så kunnat vantolka Ödmanns stiliserade idyll,
hade givetvis helt andra syften med sin egen skildring; han ville visa
vådan av biskoparnas eforat, av bristen på gemensam kontroll
över skolorna, av lärarnas alltför höga tjänsteålder. Någon särskild
pietet för Ödmanns gamla gymnasium — som också var Rydbergs
— får man alltså inte vänta av oppositionspressens män. I deras
ögon ha Tegnérs och Heurlins eforat än mindre varit någon merit
för lärosätet i Växjö. Rykten om något slags "rabulism" eller
"oväsende af svårare art" vid stiftets gymnasium adderades av
Jönköpingsbladet till några relegationer kort förut och gåvo så
tidningen anledning att uttala en generell misstanke mot skolans
disciplin. Den förmodade skandalen togs också till intäkt för
uppmaning till vederbörande centralmyndigheter att göra skolreformen
grundlig och inte förbise "de många, gymnasierna af gammalt
vidlådande lyten". (J. BL 7 dec. 1852.)
Fastän Rydberg att döma av utkastet tänkt lämna själva
undervisningen oantastad, bör detta kapitel måhända, sammanställt
med Sohlmans och Jönköpingsbladets agitation, fattas som en
tendentiös belysning av gymnasisttraditionernas skuggsidor. Men
huvudvikten skulle i detta parti utan tvivel ha fallit på psykologien.
Har man rätt att här, liksom beträffande de föregående kapitlen,
kalla romanen självbiografisk?
Det finns ett slags bekännelse av Rydberg, som förlägger hans
allra krassaste livserfarenheter till åren i Växjö. Den står att läsa
i ett brev till Borchsenius 27 sept. 1877:
Tyvärr tillbragte jag der två [år], och de äro de enda åren af min
lifstid, som jag ser tillbaka på med verkligt obehag. Den invigning jag
der fick i ynglingaålderns mysterier var sådan, att jag ständigt längtade
tillbaka till mitt glada, fantasisvärmande gosselif bland oförderfvade jämnårige
i Jönköping.1
1 Ms i KB. Tryckt W. I, sid. 70.
9 — 2270. Samlaren 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
