Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, Almquists Ormus och Ariman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almquists Ormus och Ariman 165
Det är sant att jag mycket nämt derom, dels emedan jag funnit det
bevittnadt af all erfarenhet, dels emedan det till sluts kan blifva källan för
vår hjelp. Du målar melankoliskt den menniskosjäls tillstånd, som är
genomträngd af den idéen, att ingen grundsatts egentligen håller, utan att allt
i sjelfva verket är en följd af Tycket. Ack, det är visst så! Ingen
princip, ingen sanning, intet omdöme af stort värde finnes — — ty hvar och
en har på sitt sätt rätt.
Almquist inser hopplösheten i en dylik "utsigt öfver lifvet"
men har också på denna punkt tyckt sig finna "ett lefvande ljus af
obeskrifligt slag uppgå". Räddningen är naturligtvis att låta sig
gripas av "Christendomens högre anda". "Ingen ande fattar djupt
hvad tro och kärlek hafva för värde, hvad de betyda, och huru de
kännas i själen, förrän han är lifligt rätt genomträngd af alla
Omdömens och rationela Principers relativitet i grunden". Liksom andra
mystiker överflyttar Almquist den moraliska värderingésynpunkten
från den yttre handlingen till den sedliga personligheten själv. Och
detta betraktelsesätt tillämpar han även på den konstnärliga
produktionen, vilken likaledes bör bedömas efter den skapande
individens väsen. Synpunkten framföres, som bekant, med största skärpa
i den estetiska uppsatsen "Naturlighet i Konst".1 Konstnären skall
i sitt skapande ledas av en himmelsk drift. Frågan, huruvida driften
verkligen är himmelsk eller icke, är alldeles onödig och dessutom
skadlig. Men konstnären "skall sjelf vara en äkta rent moralisk,
en ädel, en gudälskande Menniska. Dä kommer aldrig annat, än
Himmelskt, att drifva honom".
Som Lamm har påpekat,2 är det från början swedenborgska
element, varpå Almquist har byggt sin teori om en mänskligheten
tillkommande instinktiv moralitet och förmåga av omedelbar poesi,
såsom produkten av en i individens själsliv ingången förening av
gott och sant, vilja och förstånd. Under inflytande av den
schleiermacherska känsloreligionen och annan romantisk spekulation
utbildades den av Almquist i en bestämt antiintellektualistisk riktning.
Ett brev till Henrik Öfverberg av den 15 september 1826 talar om
1 Tryckt i Skandia 1833, s. 262 ff., i manuskript i Nord. mus. daterad 1826.
2 A." a., s. 85 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
