Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, Almquists Ormus och Ariman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almquists Ormus och Ariman 169
ställes. Det har påpekats av Haym1, att det är Spinozas
dogmatiska sats om det ändligas immanens i det oändliga, som av
Schleiermacher "översatts till det subjektiva" och blivit ett religiöst krav
att i allt ändligt se det oändliga.2 Själv bringar han en hänförd
hyllning till Spinoza såsom den där visat vägen till en "högre
realism", som skall byggas på religionen, en realism som blivit
nödvändig såsom motvikt mot idealismen i Fichtes Wissenschaftslehre,
såvida ej universum skulle bli blott en allegori.
Den religiösa realism, som Ariman representerar, är alltså
densamma som framföres i Schleiermachers religionstal. Även där
betonas skarpt skiljaktigheten mellan det religiösa betraktelsesättet
och moralens, såsom konsekvensen måste bli av den rent
deterministiska uppfattning av allt varandes sanning, varifrån
Schleiermacher utgår. "Die Moral geht vom Bewusstsein der Freiheit aus,
deren Reich will sie ins Unendliche erweitern, und ihr allés
unter-würfig machen; die Religion athmet da, wo die Freiheit selbst schön
wieder Natur geworden ist, jenseit des Spiels seiner besondern
Kräfte und seiner Personalität fasst sie den Menschen, und sieht
ihn aus dem Gesichtspunkte, wo er das sein muss was er ist, er
wolle oder wolle nicht" (s. 51 f.). Religionen lever som Ariman
sitt liv "in der unendlichen Natur des Ganzen, des Einen und Allen;
was in dieser allés Einzelne und so auch der Mensch gilt, und wo
allés und auch er treiben und bleiben mag in dieser ewigen Gährung
einzelner Formen und Wesen, das will sie in stiller Ergebenheit im
Einzelnen anschauen und ahnden". Den religiösa åskådningen
avskyr varje enformighet och allt systematiserande, den ser allt som
omedelbart och för sig sant utan att härleda det ena ur det andra.
Med religionens begrepp sammanhänger "diese schöne
Bescheiden-heit", "diese freundliche einladende Duldsamkeit", vilken anser allt
vara sant. Var och en måste veta med sig, att hans religion
blott är en del av det hela, och att vad som griper hans religiösa
1 Die romantische Schule. Vierte Aufl. Berlin 1920, s. 481.
2 Jag påpekar i förbigående Almquists Spinoza-studier under
Uppsalatiden enligt hans eget yttrande till C. W. Bergman: »’Jag är en af de få’,
försäkrar Almquist, ’som läst genom Spinoza, och han är ej så farlig’». (Th.
Tufvesson, Ur sekretärer och kistelädikor, Malmö 1918, s. 122.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
