Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, Almquists Ormus och Ariman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almquists Ormus och Ariman 171
mänskligheten. Den som sålunda i sitt inre har uppsökt det
oändliga, han har vunnit den religiösa fulländningen, en ståndpunkt
som dock ej kan nås på egen hand av genomsnittsmänniskan utan
endast med tillhjälp av en "medlare", en person hos vilken
mänskligheten uppenbarar sig på ett omedelbart sätt. Liksom Almquists
konstängel för denne fram till åskådningen av oändligheten i det
inre.
I Schleiermachers tredje tal skildras religionens palingenesi, den
av reflexion fördärvade tidens avlösning av ett släkte, som förenar
universalitet och individualitet. Var och en bör bliva något
bestämt, som han bedriver med all kraft och för sin egen skull, ty
endast på så vis kan han nå detta fulländningens stadium. Det
finns tre vägar att komma dit, den första utgående från
självåskådning, den andra från betraktande av yttervärlden och den tredje,
som förbinder de båda föregående, från konståskådningen. Om
självåskådningen heter det, att ju mera man avsöndrar vad som
icke är ens jag, ju mera man försvinner för sig själv, desto klarare
framträder universum, genom självförintelse när man känslan av
det oändliga. Den väg, som för frän konsten till religionen, säger
sig Schleiermacher endast kunna ana, då han själv saknar direkt
förhållande till konsten.
Ich bescheide mich nicht zu sehen, aber ich — glaube; die Möglichkeit
der Sache steht klar vor meinen Augen, nur dass sie mir ein Geheimniss
bleiben soll. Ja, wenn es wahr ist dass es schnelle Bekehrungen giebt,
Yeranlassungen durch welche dem Menschen, der an nichts weniger dachte
als sich über das Endliche zu erheben, in einem Moment wie durch eine
innere unmittelbare Erleuchtung der Sinn furs Universum aufgeht, und es
ihn überfällt mit seiner Herrlichkeit; so glaube ich, dass mehr als irgend
etwas änders der Anblick grosser und erhabner Kunstwerke dieses Wunder
verrichten känn; nur dass ich es nie fassen werde: doch ist dieser Glaube
mehr auf die Zukunft gerichtet als auf die Vergangenheit oder die
Gegen-wart (s. 167).
I det följande betonas den nära släktskapen mellan religionen
och konsten. Det är tydligt, att Schleiermacher ser som sin
uppgift att med sina religionstal sluta upp vid den nya
diktargenerationens sida och — såsom av hans inledningstal, Apologie, fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
