Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, Almquists Ormus och Ariman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 Henry Olsson
går — att uppträda i morgongryningen till en ny tid som profet
för nya andliga ideal, såsom reformator med gudomlig kallelse.
Han kände sig själv såsom en "medlare". Den bekanta medlar-idén
är genomgående i religionstalen men framföres utförligast i sista
talet, "Über die Religionen". Schleiermacher finner här
kristendomens grundidé vara föreningen av det ändliga med det oändliga.
Kristendomen utgår från den åskådningen, att en irreligiös princip
är utbredd överallt, den har därigenom en polemisk karaktär, i det
att den vill avslöja varje falsk moral och varje dålig religion såväl
som varje olycklig sammanblandning av dessa båda samt vill
intränga i det fördärvade hjärtats innersta hemligheter. Det är vad
Almquist i Äfven om Humor kallar "en lust att skära"’ och där
jämställer med andan i Nya testamentet. Grundtonen i
kristendomen är enligt Schleiermacher det heliga vemodet, känslan av en
otillfredsställd längtan mot det oändliga, den stämning som griper
den kristne, då han finner det heliga blandat med det profana, det
upphöjda med det mindervärdiga, och tillika den stämning, som
nödgar honom att överallt förutsätta denna blandning. Kristus har
klarast framställt den stora idén, att allt ändligt behöver högre
förmedling för att sammanhänga med det gudomliga. Men han har
aldrig påstått sig vara den ende medlaren, lika litet som bibeln
förbjuder andra böcker att vara eller bliva av bibelkaraktär.
Kristendomens huvudidé är tanken om förmedlande gudomliga krafter, och
denna har utbildat sig på många sätt såsom åskådningar och
känslor av den gudomliga naturens inneboende i den ändliga.
Denna schleiermacherska medlar-tanke, vilken upptogs av Fr.
Schlegel i hans "Idéen" i Athenäum och av honom tillämpades på
konstnären, har varit av den allra största betydelse för Almquist.
Lamm har påvisat dess centrala ställning i Amorina.1 Henrikas
martyrium och död avser nämligen att förskaffa den sanning, vars
tolk hon är, en evig uppståndelse, och hon är härigenom sin släkts
medlare och försonare på samma sätt, som Kristus varit det för
människosläktet. "Om det nya Strids-sättets idee" uppbäres
fullkomligt av schleiermacherska tankar, ej blott i den medlande fräl-
1 A. a., s. 170.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
