- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 2. 1921 /
173

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, Almquists Ormus och Ariman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Almquists Ormus och Ariman 173

sarroll, som Almquist tilldelar sig själv, utan även i karakteristiken
av den kristne, där "det polemiska* och "det heliga vemodet"
ligga till grund. I hans estetik återfinnas likaledes dessa begrepp,
det heliga vemodet över världens ofullkomlighet, den polemiska
principen samt tanken om slutlig försoning genom en medlare, och
ha där ingått en intim förening — härmed vill jag naturligtvis
icke förneka, att de kunna ha passerat genom annan romantisk
spekulation. Även Almquist kände sig i sin livsuppgift såsom en
medlare, först såsom en religiös nydanare och väckare samt senare
under sitt demokratiska skede såsom ett incitament för alla
slumrande, " en förargelseklippa, en väckare, en figur för stort missnöje,
eller för stor glädje — hvilketdera som för tillfället händer".1 Ett
brev till C. J. Lenström av den 18 jan. 1839 (Kungl, bibl.), som
citerats av Bergholm,2 ger med sin retrospektiva karaktär den bästa
illustration till medlar-tanken i hans konstprogram. "Jag befinner
mig i anseende till konsten", säges det här, tti samma praedicament.
som i anseende till christendomen. Poesiens prester äro såsom
religionens; att tvifla på dem, är att sakna, tycka de, hufvudvilkoret:
harmonisk helhet: det ’som man i alla tider öfverenskommit om* m. m.
alldeles som religionens tjenare, när de tala om vissa subjectiva,
hvarken i Guds ord eller i saken grundade Dogmer". Almquist
försäkrar härpå, att han lika så mycket som någon annan aktade
verkliga regler och sann artistisk harmoni. Men människorna i
allmänhet tyckte mest om sådan poesi, som nog kanske flyttade
dem från en horisont till en annan med villkor, att de fingo komma
tillbaka igen till sin förra horisont, lägga sig på rygg och sova.
Att bli så bortflyttad, att man icke mera kom tillbaka, att bli
"omstöpt", det ansåges oharmoniskt. Men han ville just "efter ali för-

1 Brev till J". A. Hazelius (Nord. mus.) den 7 maj 1837. Almquist
berättar i samma brev, att han under sin Uppsala-vistelse vid denna tid uppsökts
av den för honom obekante skalden Kiellman-Göranson. Almquist hade för
honom läst sin Ferrando Bruno, varav denne blivit djupt gripen. Det hade
sedan kommit fram till Almquist, att den unge studenten förut varit »litet
bortåt rumlare». De hade träffats endast en kort stund: »Dock är jag viss
på, att vi minnas hvarann. — Så behagar det mig.»

2 A. H. Bergholm, Studier öfver C. J. L. Almqvist (Helsingfors 1902), s. 164 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:24:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1921/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free