Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Ett bidrag till den svenska prosaberättelsens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 Miscellanea
åstunda meer hijt, i förlåte meig fulle min Stina, sade Kable att iag
opskiu-ter till att replicera meig till een bekvämare tid, aff dän impatiencen iag
haar till att see min bäste wän Babe och dän kiära Mendelindor, iag troor
att de rätt nu äre gångne till säng, sade Stina, ty de lemnade så wäl som
wij heela sälskapet i Saalen och ginge i deras sängekammar, och wij till att
spaszera här i trägården, och i lära göra myket wäl om i intet troubleren
deras roo, ty de ha intet hafft någon i några nätter på raad, sedan som Babes
gäster ha wTarit här, Kable hade största mödan i wärden till att låta
öffuer-tahla seig därifrån, män när han betänkte att solen war reda opgången och
att de alla behöffde att hwijla, twingade han seig till att quittera dem och
toog altså affskeed och droog till Dalso som war ett litet stycke affläget
därifrån, sedan han myket wardt bedin aff Stina och Maya att intet wara länge
bårte, män han hade ingen Stoor möda att effterkomma denna bönen, ty han
war näpligen hemkomin för än, i staden till att tänkia på någon hwijla aff ter
den långa reeszan, han lagade seig strax till att draga tilbakars igän föga
meer än een timme aff ter han wTar därifrån dragin, kommandis in på gården
fan han där alt såffuande och tyst, och såsom han wäl wiste Babes gemack
gick han genast dit, och aff dän stoore familiariteten som war emillan dem
båda dristade han seig till att klappa på dören hwilken strax bleff honum
opgiord aff hennes trogne Nikar, och gaff hon honum tekn att madame
såff, han gick likwäl in och satte seig wrid sängen, ypnandes sakte förlåten,
fick han med störste nöje see dän sköna Mendelindors blåtta arm hwitare
myket än sielffua laakanet som hon hade kastat honum på och därtill med
dat eena bröstet hellt otiltäkt, på andre sidan låg Babe hwars heela wakre
taille syntes igenom dat tunna taket, som de wore tiltäckte med, de wore då
äffuen uti deras söteste sömn, när Kable intet lät nöija seig med
admira-tionen allena wtaff denne såffuande skönheeterne, wtan sträkte seig sakte
fram till att kyssa dat aldrasköneste bröstet hwarutaff hon waknade och
wände huffudet på dän sidan Kable war, drömer iag äller aret du, sade hon,
iag haar mode till att inbilla meig, continuerade hon, att iag är waken, och
att dat är sant dat iag seer, du plägar likwäl med större respect möta meig
än du nu gör heller hwTarifrån kommer deig denna dristigheeten till att så
troublera meig, Kable war wti tusen ångester, intet wetandes hwad han skulle
swrara, både aff dän fruktan till att haffua giordt henne emot så wäl som
aff dän transporten som hade betagit honum aff dänne wakre kroppens
åskådande, till hans lycka så waknade Babe i dat samma och halp honum
wtur denne confusionen, och foor wt med sitt wahnlige skämt, som hon war
wahn att bruka med sin gode wän och granne Kable, trå du din dieffuels
Kable, sade hon, som så kommer och förstörer osz, io dat är deig intet olijkt,
hwem fanen haar fördt deig hit till wår säng när wij alla tänkte deig
fyretie mijl härifrån, hwad gäller du ha seedt något galit, nikar, ropa hon,
ha Kable länge warit här inne hwad ha han giordt, intet swarade Nikar, så
myket som iag haar seedt så ha han allena sutit heelt stille hoos sängen och
seedt på eer söffua, ia troo meig sade Babe, Nikar hon tyder alle Kables
gärningar wäl wt, män dat skall likwäl intet skada att du min gode granne
icke skall wara aff alt hierta wälkommen och gläder iag meig intet litet
där-öffuer att see hopen aff mina kiäre gäster förmeerat aff een så rohlig och
god wän som du äst, gack geenast wti mitt cabinet, så länge Mendelindor
och iag kasta kläderne på osz att wij må föra deig bart till de andre och re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
