Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Euben G:son Berg
Till och med hans lilla syster Anna, som mot slutet av moderns
levnad fyller ut brevarket allt oftare, har lärt sig, att broderns
sundhet är bräcklig, och slutar med de älskvärt naiva orden: "Nu
skriver jag så mycket till dig så att du tröttnar på att lesatt men
jag gör det ej för att få svar igen utan när du skriver till söta
mor att du har hällsan så är jag så glad som om jag finge tjuge
bref; du behöver ej att plåga dina ögon för minskull". Just detta
brev hade Anna Atterbom inlett med en hälsning från prosten
Ekmarck, att om en skicklig läkare i Uppsala ansåge, att
Atterboms bröst talde vid, att han drack brunn, ville prosten ha honom
med sig till den nyfunna hälsobrunnen Linnefors.
Hedda Atterbom gav ofta uttryck åt den kärlek och tillit hon
hyste till den ende sonen, hon hembär den Högste sin tacksamhet
för att hon "ännu aldrig haft orsak til sorg för dig utan altid til
glädje". På hösten 1806 rymde en yngling, som Pålsbofamiljen
tagit sig an, från sin plats. Han hade brevväxlat med Per Daniel,
enligt vad denne själv berättat och modern skyndade sig därför
att fråga denne, om han hade vetskap om vart rymlingen tagit
vägen: Inledningen till denna utfrågan är karakteristisk för henne:
"Gud som alting ser och wet han alena wet ock det at jag från
första stund jag kände dit späda lif röras under mit usla hjärta så
anbefalde jag din warelse ock alla dina komande dagar uti wår milde
Skapares och Förbarmares kärleksrika Faders händer. Denna bön
förnyar jag dageligen och stundeligen. Gud ware evinneligen lof
som hit tils hört mina ofulkomliga böner at wi ännu aldrig har
haft orsak til sorg för dig utan altid til glädje. Du har aldrig förr
nekat mig något förtroende som jag buditt(!) dig om, således hoppas
jag at du nu är lika upriktig som du altid varit . . . ." I glädjen
över sonens omvändelse till en levande kristendom — om förloppet
härvid se s. 48 — skrev hon den 6 nov. 1807 och hennes ord fingo
en sällsynt glans och högtidlighet: "Tack för ditt brev, wet du
min Per at det fängnade mig myckett mer, än om jag hade fått en
hel tunna guld, ty all jordisk härlighet wärderar jag i mitt hjerta,
så som blädrorna på hafwätt, ner man på afstånd ser däm mot
solan skimra och lysa, män wid närmare undersökning befinnas at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
