Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Atterboms ungdomsår 13
få inkomsterna att räcka till, som han alltjämt påpekar billigare
utvägar, avråder från utgifter och lägger sonen på hjärtat: "se dig
väl före!" med en outtröttlig enträgenhet, men säkerligen har han
redan tidigt varit uppmärksam på den fara, som sonen löpte genom
sin böjelse för utgifter över tillgångarna och i tid velat väcka honom
till insikt om den. Även Hedda Atterbom gav ibland en mild vink
i samma ämne. I maj 1806, då sonen var på Solla hos Ekenstams,
skrev hon: "Til din stora lön gratulerar vi dig rät mycket, gud
låte dig så kuna uppfylla din plats at det blir hedrande för dig,
och glädje för oss. ... bjud nu til at hushålla med dina pengar så
kan det bli något för framtiden".
■k
Kraftigare än fadern synes morbrodern, prosten Per Kernell i
Hällestad, ha ingripit i och sökt påverka den unge Per Daniels
utveckling. Kernell, som 1788 vid tjugufem års ålder promoverats
till filos, doktor i Uppsala och 1790 blivit eloquentiæ docent där,
hade redan två år senare återvänt till hembygden som
konsistorienotarie i Linköping. Han var den, som tog sig an systersonen, när
denne på hösten 1799 intogs i trivialskolan där, men tillträdde 1
maj 1801 sitt pastorat och förflyttades alltså på ett då för tiden
ganska stort avstånd från Linköping. Han fortfor emellertid att
följa gossen och ynglingen med kärleksfull omtanke och bistod
honom outtröttligt med råd och dåd. 1804 och 1805 tog han
Atterbom till sig till Hällestad som informator för sin son, Per Ulrik.
I det företal, varmed Per Adolf Sondén inledde Kernells
"Högmesso-Predikningar", dem han utgav 1826, skrev han om denne, som var
även hans morbror och gynnare: "Han hade icke de stora
egenskaper, hwilka werlden beundrar; men de lyckliga gåfwor, hwilka
man älskar och wälsignar. Mellan hans förstånd, hans hjerta och
hans wandel märktes icke den ringaste motsägelse: i hela hans
wäsende war ett gudomligt lugn, som icke öfwergaf honom, äfwen
då hans känslofulla själ war som mest upprörd, och som spridde
öfwer hans omgänge ett behag, hwilket tillwann honom allas hjertan",
och anför från andra bedömare de vackraste uttalanden. Prosten
Kernelis brev till Atterbom ge också ett sällsynt harmoniskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
