- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 3. 1922 /
16

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16 Ruben G:son Berg

om de poem, som överste Ekenmans informator lät offentliggöra i
"Linköpingsbladet": "Tungsinnet i hans första verser har
åtminstone i hans inbillning ägt en intensiv realitet". Det har utan
tvivel varit fullt verkligt. Som man finner av det brottstycke
Santesson (s. 2) anför ur ett kamratbrev av Atterbom den 7
maj detta år är det just saknaden av modern litteratur och de nya
vännerna, som gör honom förtvivlad: "Jag drömmer mig ofta om
nätterna i den glada, poetiska cirkel (Vitterhetens vänner), af
hvilken jag oförtjent fick den äran att kallas ledamot, — och gömmer
ansigtet i hufvudgärden med fasa, när jag vid uppvaknandet finner
mig i Östergötland, skild från Tieck och Novalis och Schlegel och
Kloppstock och Göthe och Dig och Hammarsköld". Dessa ord1
visa med vilken lidelsefull smärta han kände sig avstängd från det
eggande och lyftande umgänget med dessa Uppsalakamrater, som
läst och kunde så mycket mera av den nya litteratur, som han
med kongenial beundran lärt känna hos dem och som nu inte längre
stod honom till buds. Han hade ju knappast fått läppja på
nektardrycken, och så rycktes bägaren obevekligt ifrån honom: "jag har
sålt två eller tre år af ett lif som jag gärna skulle kunna umbära",
heter det bittert i samma brev, och Kernells tröstegrunder till trots
kan jag inte annat än känna hjärtligt medlidande med den
sextonårige andligt hungrande och törstande stackars husläraren på Solla.
Han skulle kunnat sjunga med Moore:

Better far to be

In utter darknes lying,

Than to be bless’d with light and see

That light for ever flying.

ty så kände han det. I den första tryckta dikt man känner av
honom, Öfver hoppet om ett tillkommande Uf, som stod införd i
"Linköpingsbladet", har den andra strofen utan ringaste tvivel
karaktären av ett direkt känsloutbrott:

1 Santesson gör sig skyldig till en oavsiktlig men orättvis elakhet, då
han talar om dessa raders »lustiga klimax vid uppräkningen af de litterära
storheterna». Uppräkningen av tyskarna avser givetvis ingen rangordning,
och när Atterbom till de skalder, som han nu ej längre får läsa, fogar namnen
på vänner, som han ej mer får råka, sker det givetvis utan någon »klimax».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:24:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1922/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free