Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Atterboms ungdomsår 17
På mitt läger, der jag hemsk, förskjuten,
Ifrån menniskor och vänner skild,
Räknar timman, fruktar för minuten,
Blek och trånande lik sorgens bild,
I mitt matta, snart förgråtna öga,
Lik ett Stjernfall på det blåa höga
Slocknar elden — och der ljuset var,
Lemnas mörk och nattlig skymning qvar.
Förskjuten från Uppsala med allt vad det innebar, skild från
människor och vänner — "om andra (än dem Du håller af) bryr Du
Dig ju aldeles icke?" hade Kernell sport honom, ogillande hans
’isiga flegma’ — kände han sig. Santesson medger (a. a. s. 8), att
det saknas icke uppgifter, som tala för, att skaldens melankoli gick
djupare än ungdomens vanliga drömsorger och offret åt tidens
andliga klädseltycke. Ack, den hade åtminstone tre djupa källsprång:
den skönhetstörstiges bittra armodskänsla, den intellektuellt och
estetiskt svältandes dubbla hunger efter böcker och andligt givande
människor.
Kerneils nästa brev (9 mars) visar, att systersonens
upphetsning lagt sig något. "Tack, Min Egen Vän för Ditt vänskapsfulla
Bref", börjar det, "som gjorde mig nöje i dubbelt afseende, både
på Din och Ditt goda Herrskaps räkning; ty då Du är nöjd, så är
jag ganska försäkrad att de äro det äfven. Icke en gång det
bekymrar mig att Dina Elever räknat lite mer än Du: Detta är endast
en liten Sporre på Dig, att bråka Din hjerne en smula, så är Du
snart dem vida öfverlägsen". Efter en uppmaning att icke glömma
bort att skriva till föräldrarna slutar Kernelis brev med orden:
"Nu behöfver Du mindre genera Dig relatift till mig; ty nu vet
jag att ingen nöd går på Dig: Annan Sak i Upsala".
Samtidigt med prosten skrev även hans beskedlige pastor Bengt
Ritzell1 till Atterbom, tackade för dennes "mer än mycket kärkomna
1 Bengt Nicolaus Bitzell (Bitzellson), f.1767, prästvigd 1796, var s. m. adjunkt,
vart slutligen frikallad från tjänstgöring såsom »klensint» och dog 1832.
2 — 2398. Samlaren 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
