Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 Kuben G:son Berg
Som Santesson påpekat, är Till aftonstjernan i Eleganttidningen 1810
översättning och icke original, vilket Vetterlund antagit, varför det
första skedets egentliga Carolinadiktning i själva verket inskränker
sig till två poem: Till Carolinas skugga och första sången av
Minnesrunor.
Att den förra dikten besjunger en ung, tidigt bortryckt flicka,
vilken han — den intellektuellt brådmogne, i fråga om älskog
fullkomligt oerfarne sextonåringen — älskade eller, vilket i hans
casus är precis detsamma, trodde sig älska, det synes mig
odisputabelt, trots det att dikten är " en provkarta på stildrag och klanger
från skilda håll", trots det att "endast få drag tyda på något
erfaret och upplevat". Sådan är ju hela denna romantiska diktning;
om man inte visste dagarna för Gabriel Atterboms och Per Kernells
död, kunde man på samma skäl betvivla, att andra och tredje sången
av "Minnesrunor" hade någon upplevd verklighet till grund. Gustaf
Akerstedts brev visar, hur ivrig Atterbom varit att få den nya
dikten tryckt och Ritzells brev ge knappast möjlighet att betvivla,
att den unge skalden straxt förut lidit just en sådan förlust, som
dikten klagar över.
Ännu mera synes mig "Minnesrunor" bevisande för min
uppfattning. Icke genom att ge verklighetsdrag i större antal än "Till
Carolinas Skugga", de saknas ju tvärtom där ännu mera. Men det
förefaller fullkomligt orimligt, att författaren till dikten
"Minnes-runor, ristade åt de heliga manerna af min älskarinna, min far och
min vänu i kretsen av sina förtrogna kamrater och vänner,
Stenhammar, Hedborn, Ingelgren och Acharius, skulle framträtt med
en gravsång — av revolutionerande slag, vilket Stenhammar
framhöll i sin recension — över tre personer, av vilka den ena skulle
varit ett rent fantasifoster, när den andra var hans fader och den
tredje hans morbroder, hans "andra far". Icke mycket rimligare
tycks mig antagandet, att älskarinnan (d. v. s. den älskade) skulle
varit den lilla sju- eller åttaåriga flickan, som dött tio eller
åtminstone åtta år förut. Det enda sannolika är väl ända, att "
Minnesrimors" Lina är den unga flickan, som rycktes bort 1806, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
