Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Atterboms ungdomsår 31
Från förra hälften av 1806 är också det brev av Atterbom till
Per Kernell, som här förut citerats och Santesson tidigare (s. 7)
anfört några rader ur. Det visar en oförändrat nedslagen
sinnesstämning.
»Hvad mig angår,» skriver han, efter att ha skildrat, hur väl Per
Ulrik Kernell, som nu också tillhörde hans .lärjungar på Solla, trevs där,
»så fördrifver jag tiden på vanligt sätt. Jag läser, äter, sofver, går och
sitter: och vältrar mig fram ur den ena sekellånga dagen i den andra. Der
har Morbror en retande målning på mitt lefnadssätt. Men tyst — jag
har också njutningar. Ofta, när jag slutat min läsning med gossarne,
vandrar jag bort till mitt favoritställe, ett Stenrösje i Skogen, som
förmodeligen (att dömma efter dess utseende, antingen varit en Offerkrets helgad
åt Oden, eller betäcker de multnade benen af någon forntidens kämpe eller
patriark. Nära der invid står en cirkel af höga stenar; på några af dem
kan man ännu upptäcka spår till Eunor. På ena sidan ligger en kulle,
Lindsberget kallad, från hvilken jag har en vidsträckt utsigt öfver
nästgränsande soknar; bakom ligger den mörka% skogen, något längre upp ett
mossigt moras, och framför mig en leende slätt, besådd av byar, kyrkor
och bördiga sädesfält. Ett stycke härifrån har jag utvalt mig ett Eremitage
af höga och lummiga granar. Här går jag, och ligger ofta till långt på
nätterna: här skrifver jag också detta bref. — Skall jag tala om mina
vidare tidsfördrif, utan att uppväcka Morbrors löje? När jag ligger här
om aftnarna och ser Solens döende strålar darra ned på de mossiga stenarna
(förlåt mina 16 år dessa sentimentala uttryck) då äro mina lycksalighets
timmar började, då är jag så ljuft, så sorgligt lycklig: då hör jag vålnader
hviska i Skogen, och ser andar sväfva fram på sädens kullriga vågor. —
Då tänker jag ofta med nöje på Morbrors lugna sällhet, på min Far, som
är så fattig och likväl så outsägligt rik i min Mors armar: på Pålsbo, min
inbillnings Eden, på min bestämmelse, på lifvet . . . -1 med Schiller och
Mat [thisson] .... till att öfversatta Sång .... ibland sjelf uttryck och
meter [?] för den outtryckliga .... som höjer och vidgar mitt bröst. Men
aldrig skola glädjens toner ohelga min lyra; ty glädjen förefaller mig som
en ung, yster flicka, hvars qvicka infall, löjen och lifliga rörelser för en
stund roa mig, — Sorgen åter en gudinna, som också ler, men ler under
glänsande tårar. Glädjens behag äro flygtiga och retande — Sorgens äro
kjusande, hvarför skulle jag ej då svärja henne evig dyrkan? Dessa äro
mina njutningar. Jag är så lycklig, .... jag hyser blott en enda önskan;
den, att snart få hvila[?] som kämpen hvilar der borta under stenröret!»
1 Luckor på grund av att brevet är sönderrivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
