Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Atterboms ungdomsår 35
Din känsla och bildning, och i Dina omständigheter måste vara sådan. Jag
vet icke om jag gör Dig hugnad eller grämelse då jag försäkrar Dig att
detta ljufva svärmeri uphörer snart nog. Måtte det allenast icke medan
det påstår angripa Din helsa; (för Ditt hjerta och Dina seder är jag trygg)
så är äfven denna drömmen ljuf att minnas efteråt, när man vaknar till
lifvets hvardagsmödor. Jag fann icke längesedan bland mina paper en
bundt bref från Hammarqvist och Lect. Stenhammar, som erinrade mig
lifligt (så nära var jag att hafva aldeles glömt det!) att äfven jag
genomgått samma prof, samma ledsnad vid lifvet. Jag var då 6 år äldre än Du
nu är, men var mera fattig — efter 2 Ys års konditionerande på landet
hade jag af 100 plåtars lön 50 Rdr i fickan, hösten 1785, vid 22 års
ålder, med hela coursen för mig, och en fast föresats (den jag också
redligen hållit) att aldrig taga en plåt ur min Fars hand —, olyckligt kär i
en Flicka som jag aldrig kunde hoppas få äga — och kastad i en hvirfvel
af tobaksrök, öl, gräl i coursen med saker som pinade hufvudet och torkade
hjertat intill sista droppen — — och länge ingen enda menniska för
hvilken jag kunde yppa mig. Med ett ord: Ett sjelfmord var en af mina
dagliga tankämnen, och utom kärleken till mina Föräldrar — och Leopold
hade jag icke öfverlefvat året 1785. — Detta är min hemliga bekännelse,
nedlagd i Ditt sköte för att trösta Dig eller åtminstone bjuda Dig att
hoppas sällare dagar. — Du har mera snille och bildning och många lika
känsliga vänner — som jag icke ägde, — Du bar mera tid på Dig; —
Du kan således, Du bör, och Du skall gå vida längre: Gif Dig allenast
lite mera tålamod! — Ha, svarar Du, kalle Predikare — Tålamod!!! —
Ja, Min Vän, äfven detta kan Du gifva Dig, om Du börjar med att lite
mera interessera Dig för Ditt närvarande yrke och dem som omgifva Dig.
Du gör mig väl den rättvisan att tro, att jag ej sitter här och vill
moralisera min Sons Informator; nej jag glömmer aldeles Per Ulric och hans
fördelar och tänker endast på Dina. Föreställ Dig att dessa små varelser,
som nu äro under Din hand, inom få år skola vara det Du nu är, i många
afseenden, att de skola då döma Dig så som Du nu dömer Dina ungdoms
ledare — hvad Du gjort af pligt eller välvilja — för Din egen eller deras
skull ete: besinna att deras förstånd och hjerta, att en stor del af deras
framtids väl eller ve — är i Dina händer;-------och jag är viss på att
hvar läs-Stund, hvarje deras lekstund skall få ett värde för Dig, som rycker
Dig ur Egoismens ostronskal och gör Dig till en flyttbar, mångdubblad,
verksam, nyttig och lycklig varelse. Jag blygs att så ofta återkomma med
mig sjelf såsom exempel (men Du vet om det är af högmod eller af
sällhetskänsla!). Jag ville att Du varit här dessa dagar och sett hur mina
för 14 år sedan lemnade Disciplar — Baronerne Mörner, som rest hit för att
se mig, — hur de i denna stund anse mig och jag dem, för att finna en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
