Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Atterboms ungdomsår 37
tanklöst slöseri ynglingen gjort sig skyldig till, vilka simpla nöjen
han deltagit i och, sämst av allt, med vilken dålig levnadslära han
försvarade sitt handlingssätt.
»Jag bör kanske icke nu uprepa hvad jag i vårt samtal nämnde, att
nemln det är obegripligen inconseqvent af Dig, som brinner af lust att
återse Upsala och ändå genom lystrande till alla ögnablickets hugskott
försvårar och aflägsnar upfyllelsen af denna Din käraste önskan. En Linnråck,
som Din Mor kunde väfva lika vacker, en klocka, som Du redan vill sätta
bort eller sälja, ett par pantalonger, som helt visst kunde umbäras eller fås
mindre dyra, några böcker, dem Du kunde få låna — — — och några
skulder, dem Du aldrig bordt göra — — — och dermed är alt hvad Du
til dato förtjent i lön — expedieradt! Hvem svarar Dig för att icke resten
är engagerad innan årets slut etc. ete? När Du icke kan neka Dig något
nöje eller infall,,så kan Du ock aldrig rätt njuta. — Men detta är i Dina
ögon antingen så lågt och ringa — eller ock så dumt stäldt (NB icke af
Dig, utan af Försynen — hvad säger jag — af ödet, — att det icke är
värdt att vara till, att lefva i en verld, der man ej har alt hvad man
vill! — Jag är bitter, torde Du tänka. Nej, min vän, jag gråter när jag
skrifver detta, mitt hjerta blöder vid den tanken att Du saknar den bästa
trösten i alla vidrigheter, den enda nyckeln till lifvets gåta, tron på Gud!
Se, Min Bror, och bäfva i hvilken irrgång Du råkar, när Du blundar för
denna ledstjernan. Eedan är det Dig ett intet — att gå in på krogen och
i den crapuleusaste af ali liderlighet förneka och förnedra Ditt
menniskovärde. — Men kanske jag ser förmycket svart, — som Du annars plär
göra: Jag misströstar icke, — se här mitt sätt att se sakerna, — jag
misströstar icke om en yngling som i passionens yrsel eller i förförelsens villa
gör en, två, ja flere dårskaper; men mitt hopp sjunker, när jag hör honom
antaga principer, som moral och hyfsning fördöma. — Dock detta måste
hafva varit ett infall, som Du sjelf ogillar ’en glad är lik en full, som
sitter och sjunger på en likkista’. Skall detta vara qvickt, det är möjeligt;
men sannt är det icke.»
Särskilt olyckligt hade det råd utfallit, som Kernell gav
Atterbom att egna sig mer åt sällskapslivet på Solla, men Atterboms
försvar för sig ådrog honom en ny förmaning. "Du recenserar",
skriver Kernell, "en conversation vid bordet en aftonstund, hvilken
i sanning icke var underhållande; men, Bäste Du, hvad gjorde Du
för att ge den mer interesse? — Du kom in med en distrait nästan
arg upsyn, teg eller svarade Nej och Ja, med en sträf het som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
