Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Atterboms ungdomsår 39
hvad Du nu skrifver och känner så ungefär som jag nu dömer det. Du är
ung, god och känslofull; Du värderar nu dessa egenskaper högst och nästan
endast. En annan tid, då Du blir mera icke kall, som Du nu skulle kalla
det, — utan mera lugn och verksam; så sätter Du som jag, tusen gånger
mera värde på en ädel handling, en uppoffring för sin pligt, än på alla
brusande känslor, särdeles när dessa hos den ena koka öfver och fräsa ut,
utan att uträtta det minsta till mensklighetens gagn, och hos den andra
leda ända till förakt och hat för de menniskor, som antingen icke fått samma
dosis känslighet (ty känslan är i det mesta natursgåfva den jag ej rår för)
eller som lärt att betvinga denna yrsel, som efter många svåra dyrköpta
segrar, ändteligen tillfäktat sig välde öfver sig sjelfva, det är: Frihet och
Sjelfständighet. Du känner ju ej allenast Horatii, utan ödets, dura
ne-cessitas och claves trabales: För dessa måste man vika — alt annat står i
vår magt.»
Kernell fortsatte med att som han säger söka läka Atterboms melankoli:
»läka Ditt sår, men min tunga hand torde göra incisionerna så djupa och
svåra, att det förblöder. Dock, skäras måste det — försökom — min hjertas
välmening skall vara i stället för lindrande balsam. Jag törs icke och
hoppas icke behöfva röra vid Ditt hjertas sår: tiden skall ensam, eller
under-hjelpt af en annan god flicka, hela det. — Din andra svåra sjukdom är:
ett brinnande begär att utmärka Dig, lysa och njuta, och detta alt snart,
ja nu genast! — Se detta är det värsta: Du vill redan vara och äga, det
Du en dag — jag hoppas det med visshet — men ännu ej på flera år,
skall blifva och få. — Yore Du nu i stånd att tro och hoppas, i stället
för fordra och misströsta, så vore Du räddad. — Du vill beundras och
förtjusa såsom skald: om jag ägde någon röst bland konstdomrarne, så skulle
jag lofva Dig att Du vinner denna önskan — med tiden; men nu är Du —
Informator: En man af ganska opoetisk befattning! Jag begär icke att Du
skall finna den lätt och behaglig. Ifrån 13 till 30 års ålder har jag burit
samma ok, och funnit det tyngre än något tjenst-ok; men troligen hade jag
aldrig burit detta sednare så lätt, om jag ej tråkat under det förra. —
Menniskans lott — den lyckligare menniskans lott — är att först arbeta
och sedan njuta. Du vill njuta genast, annars anser Du Dig vanlottad till
den grad, att Du ledsnar att lefva. Försaka för en tid äran och njutningen
af Poesien, och tag Dig före att gå så nära som möjligt är idealet af en
fullkomlig informator. Börja icke hvar dag med en tröttnad Discippels
olust och längta icke, som han, efter lofstunden; utan tänk hvar morgon:
Denna dagen hörer icke mig, utan dessa barnen till: Deras förkofran, deras
glädje är mitt kall, min njutning. Ensligheten, betraktelserna, egna
läsningen — äro roligare, än ett mindre interessant sällskap; men NB roligare
endast för mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
