Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Kuben G:son Berg
Därefter följer det en utläggning av, hur föga de små lärjungarna
och deras fader kunde känna sig tillfredsställda med Atterbom.
Det framgår av Kerneils brev, att Atterbom beklagat sig över att
översten talat om försummelse, något som han förnekade att ha
gjort sig skyldig till. Kernell gav Atterbom rätt häri, men
påpekade, att Ekenman hade rätt att knotande tala om "Din olust
för Ditt yrke, om Din mulna blick och kanske tvära svar, om Din
fordran att man borde roa och muntra Dig, af hvilken man hade
rättighet att vänta blifva hugnad".
Det är tydligt, att Kernell varit mycket bekymrad för den
älskade systersonens skull och ivrigt sökt någon utväg, som skulle
möjliggöra dennes återflyttning till Uppsala. Det nästa brevet, som
han avsänder knappt en vecka efter det föregående, ger ännu starkare
uttryck åt hans farhågor och söker upprycka med roten den
utmanande, nihilistiska åskådning, i vilken Atterbom ordade om, kanske
till och med hotade med självmord.
Efter att ha meddelat, att han sannolikt skall komma och
examinera gossarna den 15 december och uppmanat den unge
informatorn att inte tröttjaga dem eller sig själv för den skull, skrev
den bekymrade tuktomästaren:
»Du har för närvarande icke roligt1 — Du har haft ett leende hopp,
som skänkte Dig några obeskrifligt sälla ögonblick, — och försvann.
Ansåge Du detta som en angenäm dröm, af hvilken Du vid upvaknandet har
endast minnet och saknaden qvar; så smålog Du med någon bitterhet åt
denna fantasiens gäckande synvilla och tänkte icke stort mera derpå. —
Ansåge Du denna händelse, såsom Du borde, som en väckelse åt Din själs
bästa krafter, som en blid vink af Försynen, som en förtidig aning om
hvad Du bör först förtjena och kanske efter andra 15 år vinna; så skulle
Du vara glad och tacksam, — att en så tröstande och ovanlig uppenbarelse
skedde Dig förr än alla andra. — Men, efter Du intet straxt fick det Du
så innerligen tyckte om och önskade; så gör Du som de sjelfsvåldiga barnen,
kastar bort de leksaker Du har och försäkrar gråtande af harm att Du icke
nu mera vill ha det där man nyss nekade Dig! — Du är, märker jag, ännu
sysselsatt med detta (icke fega! Gu bevars för blasfémen!) hjeltemodiga
1 Överste Ekenman tycks ha haft ekonomiska svårigheter vid denna tid,
vilket kanske bidragit till att göra vistelsen på Solla"otrevlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
