- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 3. 1922 /
41

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Atterboms ungdomsår 41

förslaget att sjelf göra slut på ett lif, som Du aldrig bedt om, och som
icke längre roar Dig. Att med tråkiga, på jorden krypande, men likvist
solklara raisonnemans bevisa Dig det skefva och haltande i de liknelser Du
anförer till försvar för denna sottise, vore en fruktlös möda; ty Ni étherns
högkänsliga Serafer äro ifrån alt detta, hvad vi andra profane stoftets barn,

vi usle nidingar, hos hvilka sista gnistan af högre Genius är slocknad,–––-

kalle skäl och förnuftsslut, med dessa sublima orden: »I kunnen icke döma
om den känsla I ej erfarit, I förtappade! — — — det är icke så lätt
att komma till rätta med inspirerta! — Jag skall således icke plåga
Dig, hvarken med förnuftsgräl eller Christlig jargon, skall icke säga Dig
ett ord hvarken om samhällets fordran och Dina vänners hopp (ty Du har
icke bett mig hålla af Dig, och det högmod jag kännt öfver att vara
Morbror åt en yngling som lofvade så mycket — det är mitt och icke Ditt fel!)
eller om Din svarslöshet inför Gud, ifall Du skall göra reda för hvad Du
uträttat med Dina pund utaf det Du kunnat och bordt uträtta till
mensklighetens uplysning, förbättring och tröst; utan jag skall allenast af Dig
göra en fordran eller, om Du häldre vill, en bön, den Du ej kan neka mig,
om Du har menniskohjerta: Det gifves ett par varelser, dem Du väl icke
är skyldig någon tacksamhet för det de, utan att fråga om Du ville det —
gaf Dig lifvet; men dem Du dock icke bör hata, efter de likväl icke mente
Dig illa dermed. Din Mor, i synnerhet, som så dyrt fått betala det
ögna-blicksnöjet hon njöt i Din Fars famn, med 10 månaders qval medan Du
låg under hennes hjerta, och med dödskampen då Du föddes: denna goda,
hulda fastän svaga själen, som vakade så mången natt för Ditt oläte och
gret så bittert när Du härmades vid det sinade bröstet, som var så tröstad
när Du bara log, som bar Dig på sina veka aldrig tröttnande armar, som
aldrig kunde neka Dig någon obrottslig önskan (och detta var hennes enda
och stora fel; ty just derigenom blef Du så oöfvad i den svåra konsten att
umbära: Men är det likväl Du, som bör straffa henne derföre?) som sjelf
aldrig kännt något annat högmod än öfver sin qvicka och dygdiga Son,
aldrig någon ärelystnad, utan för hans framgång, — som glömde sina behof
och sina plågor om det minsta fattades honom och som i detta ögnablick
knapt älskar ett krämpfullt lif för annat, än att få se denna Sonen älskad
och hedrad af alla: Denna ädla qvinna, förtjenar hon icke åtmindstone
Ditt medlidande? — Väl, se här min bön: Innan Du går att ända Ditt lif,
gå och tag en hvass knif, sätt den djupt in i hennes bröst att han må
hinna till hjertat, vrid den väl omkring, att hon snart må förblöda. Jag
svarar Dig för att hon skall förlåta Dig, välsigna Dig och be för Dig i sin
sista stund, ja att hon skall tacka Dig dessutöfver, om Du säger henne att
Du annars ernade börja med Dig; ty hon hade likafullt af detta sår tagit
döden, — men långsamt — under outsägeliga qval, icke blott öfver alla sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:24:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1922/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free