Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Ruben G:son Berg
försvundna förhoppningar — utan af den odrägliga ångest som Du icke
begriper — att tro Dig fördömd.
Om Du icke känner vigten och sanningen af detta argument, om Du
efter denna dag kan med minsta välbehag, kan utan rysning ett ögnablick
uppehålla Dig vid den föresattsen att sjelf bära hand på Ditt lif, så förklarar
jag Dig högt för den gudlösaste niding, som ännu lefvat på jorden!»
Den retoriska hållningen, städse skönjbar hos Kernell och här
mer än vanligt påfallande, kan icke göra detta märkliga brev mindre
vittnesgillt ifråga om faran av den kris, som Atterbom genomgick
vid denna tid och som synes ha blivit alltmer svårartad under
höstens lopp. Jag anser det uteslutet, att Kernell, vars
människokännedom och erfarenhet äro intygade av så många och som
alltsedan systersonens barndom varit i tillfälle att följa hans
utveckling på nära håll, låtit skrämma sig blott av otyglade utbrott, som
denne tillåtit sig i sina brev. Utan minsta tvivel har Kernell haft
goda grunder både för sin oro och sina utomordentligt kraftiga
maningar. De argument han tillgriper för att bryta motståndet i
det förstockade sinnet äro sannerligen utomordentliga. Ehuru
Kernell naturligtvis i sitt vällovliga syfte målar så svart som möjligt,
ger han säkert en på det hela taget riktig bild av den unge: hans
olust i arbetet, som han sköter mekaniskt, hans upptagenhet av
sin egen sorg och den diktning, som efter den korta vistelsen i
Uppsala föregående höst blivit det enda, för vilket han vill leva
och varmed han vill sysselsätta sig. Kernell sticker inte under
stol med den moderliga svaghet, som alltifrån de spädaste åren
skämt bort Atterbom, förmodligen med ett visst tillbakasättande av
hans syskon, och det förefaller som om morbrodern själv, på samma
gång han sökt rätta och leda systersonen utan klemighet, likväl
själv närt hans fåfänga genom det beröm, som tydligen slösats på
hans begåvning. Överraskande nog synes Atterbom vid denna tid
ha uttalat sig i en direkt kristendomsfientlig riktning, åtminstone
hånat det kristliga livet och tillagt sig benämningen
människo-hatare. Själv anklagade sig Atterbom senare för materialism, vilket
otvivelaktigt åsyftar både hans åskådning och den böjelse för finare
kläder, nöjen och dylikt, varåt han under denna tid tycks ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
