Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Ruben G:son Berg
få bli bekant med denna Din sköna: Du må väl icke vara jaloux,
fast än Du ganska förlåteligen är kär i henne?" Atterbom har
alltså vid denna tid arbetat på en tolkning av Schillers " Die
Jung-frau von Orleans" — ty att det skulle vara fråga om den straxt
efter skådespelets utgivning skrivna lilla dikten "Das Mädchen von
Orleans" är ju icke sannolikt. I "Ordningen af mina
skaldestycken", den lilla förteckningen på hans dikter, som förvaras i
Stockholms städs arkiv, nämner han två, likaledes okända översättningar
från Schiller, Barnamorderslcan och Idealerna, under år 1806, då
han alltså måste ha sysselsatt sig med denne skald mer än man
skulle förmoda på grund av att litteraturforskningen funnit så föga
intryck av Schiller i hans diktning från denna tid.
"Vårterminen 1807 plägade Atterbom beteckna såsom en för
honom särdeles glädjerik tid", berättar Böttiger. Fången hade
sluppit ur fängelset, fjärilen fick återvända till blommorna, i stället
för informatorsplugget i det pietistiska och, som det förefaller, vid
denna tidpunkt allt annat än förmögna hushållet på Solla fick han
nu syssla med sina egna studier, samlas med poetiska vänner i den
gästfritt upplåtna bostaden i Skytteanum, dit två nya kamrater
snart funno vägen, Georg Ingelgren och Vilhelm Fredrik Palmblad,,
inom kort hans förbundsbröder i Musis Amici, den nya
sammanslutningen för den svenska poesiens föryngring. Undra på att den
unge skalden var glad!
I Uppsala greps han helt och hållet av det nya i dikt och
studium liksom av vännerna där. Han var karg på meddelanden hem,
såsom jag förut nämnt, och även Per Kernell fick vänta länge på
brev. Den 3Q maj skrev han sålunda och tackade för hans
"vänskapsfulla bref", men tillfogade med sin vanliga blidhet: "Jag
tänkte visst icke ondt om Dig för Din långa tystnad, men att jag
många gånger var orolig deröfver, kan jag icke neka: När Du en
gång får en Son, som Du håller af, skall Du bättre begripa denna
svaghet". För sista gången hade han tillfälle att hos sin unge
släkting söka inskärpa både de sparsamhetsgrundsatser denne hade
så svårt att tillegna sig och sin egen verksamt kristliga
uppfattning av livets värde och mål:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
