Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Atterboms ungdomsår 51
I detta sammanhang förstår man också bättre de
självanklagelser för materialism, som Atterbom gör sig vid denna tid.
Santesson är också böjd för att tro, att de "måhända rymma något
äkta och verkligen erfaret" (s. 33). I den omarbetade avfattningen
av Atterboms inträdestal finns det starkaste uttrycket. Efter att
ha skildrat barndomens menlösa och oskyldiga tillvaro skriver han:
"En annan tid kom. Jag skulle nedsjunka i den grofvaste
materialism, för att, vid slutet af alla irrgångar, återvända till ditt [-[religionens]-] {+[reli-
gionens]+} idealiska land, rädda mitt ädlare jag i din moderliga vård..."
Det var från denna åskådning han nu var omvänd, det var denna
onda tids förirringar han nu ångrade. Och även i "Minnesrunors"
båda avfattningar höres samma ångerfulla klagan. I deras tredje
sång, som är egnad Kernell, skildras denne som en mäktig ek i
skaldens barndomsparadis:
Hur ofta hvilade jag der, i lugnet,
Från en förirrad, lång och dyster Vallfart,
Bland ungdomsfel och Tidens kalla dårar!
När "Minnesrunor" bedömdes och prisbelöntes i Musis Amici,
satt Atterboms östgötavän J. A. Stenhammar som ordförande och
var alltså skyldig att kritisera de insända tävlingsskrifterna. De
ord protokollet, renskrivet av Atterbom, innehåller om denna sång,
intyga, att Stenhammar var förtrogen med Kerneils betydelse för
systersonens utveckling: "den vittnar om de välgerningar auktorn
njutit af sin förlorade Vän, om det skydd han i honom ägde mot
alla de förförelser, som möta ynglingens lättrörda hjerta i
Ungdomens vådliga år".
Krisen 1806—07 är det avgörande momentet i Atterboms
utveckling, det utan all jämförelse viktigaste av allt vad han
upplevde för utrikesresan.
De brev från fränder och kamrater, som det återstår mig att
redogöra för, ha sin egentliga betydelse genom att ge glimtar av
hans liv som gymnasist i Linköping och visa, vilken avhållen vän
och kamrat han var alltifrån denna tid. I det meromnämnda brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
