Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Atterboms ungdomsår 57
Lars — eller som han skriver sig: Lorenzo — Könsberg, som
på våren 1808 vistades på Rackeby, Odensala, och tecknar sig
"Din Evige Vän", börjar en april-epistel på följande sätt:
»Det är ett verkligt behof för mig att skrifva till Dig. Ensligheten
är glömskans fiende och smärtans vän. Detta oroliga bröst begynte häfva
sig. Det arbetade på att frambringa klagotoner — straxt sätter jag pennan
på det papper, som med postens vingar skall flyga till Dig: och — hvilken
lycklig verkan! Straxt blef jag gladare. Jag tycker mig vara i din
kammare, tala med dig — fast icke Kolmodins port knarrat för mina armbogar,
trappan icke känt mina fjät och den besatta dörren mina fingrar. Nå —
God dag! Bror! Hvad? — i min ljufva villa tänkte jag omfamna dig —
hvilken tomhet? Ack! mina armar voro 3 mil kortare än jag tänkte.»
Kretsen av dem, som brukade samlas hos Atterbom i det
rödfärgade trähuset inne på skytteanska gården och där, som Johan
Akerstedt skriver till sin vän "vi i förtroendets krets drog våra
rykande pipor i din kammare" var långt vidsträcktare än den lilla
kärntrupp, som bildade Auroraförbundet; utom de här redan nämnda
tyckes Carl Meurling, bror till två medlemmar av V. V., särskilt
ha stått de övriga nära. Det här måhända icke uppmärksammats,
i hur hög grad Atterbom var personligt uppburen av vidsträckta
studentkretsar, alldeles oavsett eller till trots för den polemiska
ställning han kom att intaga. Framförallt gäller detta naturligtvis
Östgöta nation, där han åtnjöt ett allmänt och stort förtroende och
vars sammankomster och gemensamma arbeten han icke undandrog
sig. Han var ingalunda enstöring. Den 17 november 1810
opponerade han vid en nationsdisputation, den 10 april 1811
"tillfrids-ställde P. D. Atterbom fullkomligen Nations väntan, genom sin vackra
Oration, om det Skönas Idé" enligt nationsprotokollet, och samma
år var han medlem av kommittén för att resa en gravvård över
L. Chr. Ekmarck och fick värdigheten av senior. Alltifrån 1812
var han i många år en av dem, som höll de enskilda övningarna i
tyska och rättade skripta — för att hjälpa yngre landsmän att
förvärva språkfärdighet anordnades dylika inom nationerna —, 1813
presiderade han för sju uti det skönas teori utgivna teser och vart
kurator för nationsbiblioteket. I känslan av att han ej passade för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
