Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Atterboms ungdomsår 63
närdes sedan också, som det tyckes oavbrutet, genom släktens häpna
beundran för hans sällsynta gåvor, och i dess krets omgav honom
städse en kvinnligt ombonad atmosfär. Hans uppväxtår gjorde
honom lika litet som hans läggning skickad för det hårda livets,
den ogestaltbara verklighetens krav, han har haft svårare än de
flesta andra att tvinga sig in under dem. Det förefaller mig icke
så sällan, som om svenska litteraturhistoriker glömde, att en Petrarca
inte ens med den mest modärna uppfostran kan omfasoneras till en
Dante eller en Boccaccio, och i nationell förkärlek för det bullrande
hurtiga, rationella och retoriska behandlade naturer som Atterboms
med en surmulen och förhävelsefull ringaktning. De oförytterliga
värden Atterboms lyriska genialitet gav vår litteratur äro
emellertid barn icke blott av hans begåvning utan också av hans lynne.
Amalia von Helvig, som bedömde honom med innerligt förstående,
skrev till deras gemensamme vän friherre Ernst von Malsburg
följande riktiga teckning av hans natur och bestämmelse: "Er hat
viel gesammelt auf seiner Reise, richtig und fein gesehn. — Nation
und Sitten aus ihrén ungetrübtesten Quellen studiert und seine Reise
wird gewiss eine der bedeutendsten Ausbeuten liefern. Allein für
sich selbst, seine persönliche Zufriedenheit, Gesundheit und gesellige
Selbständigkeit hat er nicht das gewonnen was ich für ihn hoffte.
Er ist eben wohl Einer derer die bestimmt sind andre mit den
Flammen zu erleuchten welche ihr Innres schmerzlich verzehren —
das Leben anzuschauen und abzuspiegeln aber, dem dunklen Glase
gleich, welches wenn kein Object darein fällt die Farbe der Nacht
eigenthümlich hat. — Ästhethische Schönheit und Harmonie scheint
dieses Grundton nöthig zu haben der wie ein mildernder Flor, den
Andern die Lebensbilder — aber dem Eigner selbst als ein
nächt-licher Todesschleyer umwebt" (24 nov. 1819). Han var själv blott
alltför medveten om sin bristande kraft. I sin egen diktning såg
han icke heller idealet. Goethe var även för honom det stora,
oupphinneliga föredömet. Det har sagts om Atterbom, att han var större
som skald än som personlighet. Oavsett, att detta torde kunna sägas
med samma rätt om de flesta stora skalder både i Sverige och
annorstädes, innebär det nog en underskattning av det personlighetsvärde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
