Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Kuben G:son Berg
som ligger i att som Atterbom med en sällsynt obruten konsekvens
hå fullföljt sin bana i trots av allt. Med rätta har Heidenstam i den
beundransvärda "Ängelsborgen" varnat för att betrakta äkta
konstnärer som ett slags kappspringare och framhållit, att de långt
snarare äro en krets kamrater och kunna liknas vid
inkommensurabla storheter. De ord om sig själv, som Atterbom lagt in i
den utomordentliga dikten över Per Henrik Ling:
Min sångmö, själv en blomma bland isar ställd,
som drömde vår, men aldrig till vår fick vakna,
har re’n drömt ut, och länge, med harpan fälld,
hon nästan även glömt, att den drömmen sakna.
Men varje lott är god, när det stundar höst,
om med sin Norna mannen är enig vorden:
gott är ett rum, förvarat i svenska bröst;
gott är, jämväl, ett rum — blott i svenska jorden.
de visa, att han likväl, som femtiåring, nådde fram till den
manliga resignation, som hans ärelystna, känsliga natur haft så
svårt att tillkämpa sig. Varför det krävdes så långa och djupa
själsstrider för att vinna denna höstliga harmoni, till den frågans
besvarande vilja dessa kommentarer till en pietetsfullt bevarad
brevsamling i sin mån lämna ett litet bidrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
