Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 Werner Söderhjelm
ljuva gift, varmed han förpestat sin bana" och från sitt själviska
hjärta.
Efter dessa mycket subtila utläggningar följer så den
högpoetiska karakteristiken av de fyra kvinnorna, Estella-sucken,
Ximena-formen, Ormesinda-tonen, Juatina-flamman. Och liksom Runeberg
tidigare fäst sin uppmärksamhet vid tre rader — om Ramido
under pastanjetens mandelgrenar, vilka tyckas honom innebära
"någonting så hemskt och tillika ljuvt och fridsamt som en
sommarnatts första bleka stjärna" — så prisar han senare många scener och
betecknar dem såsom någonting "så obegripligt, luftigt och dock
bevittnande, att det som blomsterdoften blott för en andedräkt
röjer till vilken blomma det hör". Slutet anser han i skenet av
sin egen förklaring te sig alls icke töcknigt, såsom man påstått,
utan klart och fullkomnat, och i den sista versen "Gud! O svarta
sol!... Don Juan", vilken han kallar beundransvärd, ser han
någonting obegränsat, mångtydigt, "en fri luft, som icke stänger,
icke hindrar, utan leder den fullbildade tonen ut i den öppna
naturen för att i rymd och frihet få domna".
Behöver det sägas, att allt detta är projektionen av en
romantisk dikt i fantasispegeln av en skalds inre, vilken själv ännu vid
denna tid var mycket mottaglig för romantiska stämningar men
framför allt djupt mottaglig för alla manifestationer av verklig
poesi? Almqvist själv och efter honom andra ha framställt denna
tolkning såsom överraskande. Då ordalydelsen i det brev av
Almqvist till målaren Mazer, vari skalden uttalar sitt omdöme om
Runebergs artikel, någon gång blivit oriktigt angiven, vill jag här
citera stället: "Runebergs uppfattning och framställning om Ramido
Marinesco intresserade dem högligen i Upsala... Jag finner den
särdeles sinnrik och träffande. Jag har visst icke tänkt på något
av allt detta, under det jag skrev mitt stycke, och även sedan
hade det icke fallit mig in. Men jag tycker, det han förklarar
(om flickorna och om Don Juans slut) har sin fulla riktighet. Jag
gör aldrig upp sådant där för mig, när jag komponerar; jag
tecknar blott efter en kedja av inre åskådningar, infall och levade
behag ... Efteråt har jag därför i styckena sett och funnit mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
