Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist och Finland 73
som jag ej sett förut; och är Runeberg tack skyldig för vad han
upptäckt i Ramido".1 Vad nu "flickorna" beträffar, så är
Runebergs karakteristik icke originell. Den har tämligen på samma
sätt formulerats redan i Atterboms stora artikel från 1835, vilken
Runeberg helt säkert kände och varifrån han åtminstone kan ha fått
inspiration till liknelserna — om också Almqvist själv lägger dessa
definitioner till rätta för den läsande. Atterbom talar nämligen
om "den eteriska Estella, den plastiska Ximena, den melodiska
Ormesinda" och ehuru han i detta sammanhang betecknar Juanna
som "den amazoniska, furiesköna", finna vi honom dock
omedelbart därpå komma Runeberg helt nära också beträffande denna
sista "flicka", då han nämligen kallar Ramidos duett med henne
"heroiskt glödande" och ännu mer, när han något senare prisar
denna duett, som i sin "liksom i eldsprutningar framstötande vers
oöverträff ligt uttrycker den kärlekslåga" som hon kunde meddela.
Detta är ju helt och hållet "Juanna-flamman".
Penitensen och hatet åter, som Runeberg så starkt framhäver,
äro ju tydligt markerade i skådespelet självt. Runebergs eget är
närmast det, att han gör den förra till styckets grundmotiv, vilket
ju gott kan sägas. Atterbom hade sagt ungefär detsamma, ehuru
icke med så kraftig och ensidig betoning. Han hade också i samma
anda analyserat hatet och framhållit, att Don Juans vilja "att i
någon mån avtjäna sin syndaskuld genom att nu tillocka sig alla
deras hat, vilkas kärlek han fordom tillockat sig, är när saken
betraktas ur katolsk synpunkt . .. varken obegriplig eller så
beskaffad, att den bör väcka tvekan om uppriktigheten av hans ånger".
1 Jfr Strömborg, Biografiska anteckningar om J. L. Runeberg III, 374 ff. —
Z. Topelius har i en uppsats om Euneberg och Almqvist i kalendern Svea
för 1892 (s. 22 ff.) berättat, att Kuneberg först meddelat Almqvist denna sin
tolkning i ett brev, varpå A. svarat: »aldrig har jag anat, att allt detta
funnits uti min Ramido, men det måtte väl vara så, då ni funnit det där».
Topelius fortsätter: »Huru länge Runebergs korrespondens med Almqvist
fortfor, är mig obekant». Denna uppgift har sedermera godtagits (t. ex. av
Bolger). Emellertid beror hela historien om korrespondensen på minnesfel
hos den gamle skalden (att sådana icke voro sällsynta även tidigare, intygar
utgivaren av hans Självbiografiska anteckningar i efterskriften): Runeberg har
aldrig brevväxlat med Almqvist och aldrig sänt till honom sin artikel, vilket
Mazer gjorde sedan den var tryckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
