Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 Werner Söderhjelm
intrycket, "som från månen. Första intrycket var undran, det
andra frågande ovisshet, det tredje beundran, som hos största
delen av ungdomen snart blev hänförelse. Aldrig hade man läst
något sådant. Stilens djärvhet och originalitet, innehållets mystiska
poesi, där den skäraste romantik omväxlade med en lekande,
stundom blodig satir, allt tjusade som något drömlikt... Såsom
Kom i skogen då sjöngs eller Arthurs jakt deklamerades, hade aldrig
dittills någon poesi blivit sjungen eller deklamerad i Finland."1
II.
Johan Vilhelm Snellman begav sig, efter att i Helsingfors
redan hava skafifat sig ett namn som filosofisk skriftställare och
predikare av nya farliga läror samt kommit i konflikt med
konsistorium och blivit hyllad av studenterna, på hösten 1839 — han var
då 33 år — till utlandet på en längre tid. Han stannade till en
början närmare ett år i Stockholm, där det kotteri, som utgav
tidningen Freja, med vars medlemmar han blivit bekant under en
tidigare resa, just nu stod i beråd att utvidga sig och sin
med-arbetarkrets.2 Han upptogs i densamma jämte Almqvist. Hos
denne hade han genast efter sin ankomst avlagt ett besök. "Intet
förtroende ingav han, kall och beräknande", skriver Snellman i
sin anteckningsbok någon tid efteråt. "Hans stora förmåga,
fantasi och skrivtalang(l) är obestridlig, men djup och konsekvens
äger han icke.’4’ Och han berättar för övrigt om deras bekantskap,
att han mittunder polemiken om Det går an blivit bror med
Almqvist hos Blanche samt att denne sällan syntes i "Aganippiska
sällskapet", "och blev alltid åtgången av Dahlgren".
Många dagar hade icke förgått efter Snellmans landstigning i
Stockholm, innan Det går an kom ut. En afton sammanträdde
ett oinskränkt laudatur». 1837: »Studerad TB: Hinden. Bra.» 1838: »Dispute
med Blänken om Tintomara, som han fann bizarr och obegriplig. Allt
förklarar sig genom det blotta ordet androgyn» (med grekiska bokstäver).
1 Uppsatsen i Svea 1892, s. 23.
2 För detta kapitel jfr Th. Eein, Johan Vilhelm Snellman I, passim samt
Nils Erdmann, August Blanche och hans samtid ävensom Snellmans Samlade
arbeten II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
