Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 Werner Söderhjelm
samhet av egendom. Men härigenom skulle nämnda vad som behagas lida
en betydlig inskränkning, ja reduceras till en ganska ringa ting. Sara
Wide-beck är därför såsom alltid originell och yrkar, att vardera parten bör
sköta sitt; ehuru, enligt vår tanke, Saint Simon är mera konsekvent, om
eljest barn böra anses för en ’äktal konsekvens av äktenskapet. Samma
ledighet, som Sara Widebeck älskar i familjen, prisas av mången sig
kallande frihetsvän i borgerliga samhället.»
Härpå svarade Almqvist i en Aftonbladsartikel med ganska
kraftiga adjektiv rörande Frejas resonemang, vilket han
betecknade som ohistoriskt, lösligt och saknande allt förnuft. Tillika
ville han ha infört ett liknande genmäle i Freja, vilket enligt
Snell-man skulle bära rubriken "När man är snäll". Snellman
antecknar: "Jag träffade honom hos Blanche. Han var het som en
spindel. Vi blevo likväl bröder i farten, och artikeln gick in med
ändringar" (i n:o 6). Där stod en liten personlig släng åt
Snellman, som var docent i filosofi: "vad skulle författaren säga, om...
varje person, som ginge med röda bandrosor vid knäna, kallades,
ansåges, hade värdighet och även (t. ex. vid akademiska
befordringar) njöte rättigheter i samhället som filosof?" Lika befängt är
det, menar Sara, att endast vigselns yttre märke anger ett
verkligt äktenskap. Snellman gav omedelbart i följande nummer en
replik, kallad "Knuten till de röda bandrosorna", där han skarpare
än förr går Almqvists novell in på livet.
»Vad ändå ett fruntimmers sinne är för en hjärtans ömtålig sak, även
om det tillhör en så ’djupsinnig’ dam som Sara Widebeck. Yi vågade det
att i en artikel om Människorätt och Naturens lag nämna den skönas
namn, och genast viskar egenkärleken henne i örat, att denna artikel
endast rörer ’vissa samtal i Det går an\ Tvenne aftnar å rad höjer hon
sin stämma och bevisar, huru ’ohistorisk’ och ’löslig’ den måste vara, som
icke finner behag i det muhamedanska paradis, vars houris är en Sara och
vars festliga lampor äro så mäktiga att förjaga all ’obskurantism’.
Förrän vi tillägga något ord i saken, anhålla vi om benägen ursäkt:
1) för vår oartighet i titulaturen, ty redan vid sin avresa från Stockholm
svävade Sara mitt emellan jungfru och mamsell, och sedan ligger hon mitt
emellan jungfru och madam, fru och mamsell; 2) för vår artighet att anse
allt det sköna som finnes uttalat i recensionen av Bet går an (Dagligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
