- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 3. 1922 /
83

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Almqvist och Finland 83

Allehanda för den 2 Jan.), i artikeln ’Det går an’ (Freja den 14 Jan.) i
stycket om Frejas människorätt (Aftonbladet den 20 Jan.) och i
avhandlingen kontrasignerad — 17 (Freja den 21 Jan.), vara sagt ur Saras
innersta hjärta och att därför ställa allt detta i bredd med ’vissa samtal’.»

Hela artikeln är hållen i formen av en livlig allokution till
"därne Sara", Några utdrag må ytterligare anföras.

»Därne Sara täckes vidare anföra: att statens sanktion av
äktenskapet är ett ’yttre märke’, ’som högeligen ofta bedrager’. M älskar, värdaste
Sara, ’högeligen’ exempel. ’Krita och olja’, ’latinska skripta’ och ’röda
bandrosor’ rör ni förträffligen ihop, utan att ’läsa’, ja utan att ens tänka
däröver. Därav kan läras, att ni anser äktenskapet lika med kitt, krior
och strumpeband. Men t. ex. vad säger därne Sara om dopet? Detta har
med vigseln den likhet, att det är en religiös akt, att det binder människan
för hela livet samt att den bundne änna mindre än vid ingåendet av ett
äktenskap, vet om sitt framtida tycke och sin möjliga överensstämmelse
med den kyrka, till vilken han blir döpt. Är icke då dopet en besatt ’stor
och verklig oordning7? Fäster det icke vid den döpte ett ’yttre märke’
på kristendom, som ’förvirrar opinionen och förbryllar tänkesättet, om vad

i saken är rätt eller orätt, rent eller orent’?-------Sara är visserligen full

av visdom, hatar det ’ohistoriska’ och ’lösliga’; men en liten omständighet
synes hava undgått hennes talande tunga, nämligen åtskillnaden mellan det
moraliska och legala i allt mänskligt görande och låtande samt dessas
överensstämmelse och enhet: det sedliga. Men just i denna åtskillnad och
överensstämmelse ligger Knuten till ’de röda handrosorna’. Därne Sara
må taga i betraktande, huru vida den är ’löslig’ d. ä. av därne Sara kan
lösas eller icke . .. Men för att åter nyttja ett exempel, har Sara pengar
på kistbotten, så finner hon det säkert ursäktligt, att personer, som oaktat
löftet att hålla Guds bud, även det sjunde av de tio, likväl hava lust till
hennes penningar, av missgärningsbalken tvingas att låta penningarna ligga
kvar i hennes kista. Månne därne Sara då ej kunde medgiva detsamma i
avseende å sjätte budet ? Men Sara tänker kanske: har jag lust, så har
jag lov. Väl vore, om icke ens lusten funnes, men vi våga anse, att det
har sin hälsosamma sida, att icke alltid hava lov, ehuru man har lust. För
det tredje finner Sara det högst obekvämt, att tvenne personer, som icke
passa ihop, likväl skola ’bliva tillsammans och bråka sönder varandra’.
Härå kunde väl svaras; vad hade min son på galejan att göra? Men Sara
är ett slags fruntimmer. Hon kan därför icke kallas son... Att därne
Sara funnit sanningen av det gamla: variatio delectat, bevisar ingenting.
Äktenskapets lycksalighet består i uppfyllandet av dess sedliga bestäm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 2 11:25:05 2007 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1922/0087.html

Valid HTML 4.0!