Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist och Finland 85
Annars kan det icke nekas, om också det motsagts, att
Snell-man framför allt i början skickligt lyckats imitera det Almqvistska
framställningssättets hela läggning och med framgång tvungit sin
vid abstrakta spekulationer vanda stil in i föregångarens spår
samt i situationer och beskrivningar (t. ex. de av Almqvist så
omhuldade geografiska och topografiska) utvecklat en stor fantasis
livaktighet, om också det hela självfallet icke har någonting av det
som hos Almqvist, trots han longörer, oavlåtligt fängslar
uppmärksamheten, ej heller av den honom så egna tonen, vilken redan i
första anslaget träfifar läsarens öra och sedan ständigt beledsagar
hans ord. Men ironien har hos Snellman i sin dämpade ton en
fast följdriktighet, och många kvicka infall förekomma. Snellman
kaii emellertid icke neka sig nöjet att raljerande berätta om vilken
framgång Almqvists diktning haft hos en ungdom, som icke tar
moralbegreppen så värst allvarligt och som hänryckas av Tintomaras,
Signora Lunas och — naturligtvis icke minst — Colombines gestalter.
Att Snellmans skrift gav luft åt vida kretsars indignation över
Almqvists novell torde vara obestridligt. Det var den första starka
bräcka i den beundran, som hittills omgivit Törnrosens skald. Huru
"fortsättningen" i offentligheten prisades, huru Almqvist själv
rasade, av vilka skrifter den i Sverige efterföljdes o. s. v., därom
är icke här stället att tala.
Men innan vi återvända till Finland för att skärskåda
verkningarna av Almqvists novell och polemiken om den, är det
lämpligt att påminna om Snellmans sista mellanhavande med Almqvist
i Stockholm.
Snellman begav sig på hösten 1840 till Danmark och Tyskland
och stannade där vid pass ett år, då han återvände till Stockholm.
Han skrev åter flitigt i Freja, men nu i filosofiska och
religionsfilosofiska ämnen (polemiserande skarpt bl. a. mot Svenska Biet,
Almqvists hätska fiende). Man vet intet annat om hans
förhållande till Almqvist under denna tid, än att, såsom redan antytts,
en yttre försoning mellan dem kommit till stånd. I Freja för den
22 april 1842 finner man emellertid en recension av Snellman över
Gabrièle Mimanso.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
