Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 Werner Söderhjelm
i sin litterära klubb under mera intima former i skrankorna för
honom. Där har han visserligen en seg och ständig motståndare
i v. Essen men får i stället i Z. Topelius en trogen drabant, som
snart i sin tur för Almqvists talan i pressen. Vi hava redan sett
prov därpå, och vi skola strax finna, huru denne åter i sin tur
råkar i fejd för Almqvists skull, denna gång med den annars som
ren Almqvist-"kultare" av Arvidsson betecknade Fabian Collan.
Denne hade redan i början av 1841 (n:r 10, 4 febr.) anmält
trettonde bandet av Törnrosens hok, som innehöll novellen Målaren
jämte en betraktelse över prästens ställning i samhället. Han
betecknar dem som småsaker, men visserligen röjande mästarens
pensel, om också icke fullt motsvarande förväntningarna. Almqvist
är alltid växlande och rolig.
Målaren är mindre en novell — därtill har den alltför ringa
dramatiskt intresse — än en psykologisk genrebild, i vilket avseende den har
många mästerliga partier, ehuru även i denna mening kanske för mycket
tilltagen på bredden. Berättelsen äger i all sin enkelhet tillräckligt behag
för att läsas med högsta nöje. Liksom alltid, är Almqvist också här
mästare i skildrandet av scener och karaktärer ur folklivet. Detta i
synnerhet i första tredjedelen, där Didrik Petterson är en av de präktigaste
figurer man kan tänka sig på en lantlig tavla. Senare delen är alltför
mycket detaljerad. Men Almqvists valspråk är jh »så jag målar» etc. ete,
d. v. s. att otvunget följa sin fantasis ingivelser; och »allt andas hos denne
överlägsne genius en poetisk anda, bär prägeln av en inre själfullhet, som
gör att även detta obetydliga hos honom får en helt egen färg, en egen
skönhet för sig. Därmed ville vi säga, att det icke är samma bagatellmåleri,
som i mången vardagsprodukt, vilken gör anspråk på namnet av roman».
Collan och Morgonbladet tystna nu i fråga om Almqvist för
mer än ett halvår framåt. I sina lätta, fängslande och av
allmänheten högt uppskattade kåserier i Helsingfors Tidningar,
"Contour-teckningar" och "Knoppar", sörjer Topelius emellertid för att
Törnrosens skald icke glömmes. Han förser dem, vad än de innehålla,
med motton ur Almqvists diktning, han strör in antydningar
om romanerna och sångerna m. m. När han efter sin
sommarledighet 1842 åter upptager redaktionen, har "dådet" i Stockholm
försiggått, och det blir nu nödvändigt att syssla med Almqvist på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
