Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 Werner Söderhjelm
den hand, som tecknat så många lika skarpa som sköna konturer förr? —
Det Almqvistska har i Gabriele Mimanso redan gått till manér, som hade
själen fallit bort därav, blomman behållit sin färgprakt men förlorat sin
doft. Beklagansvärd är den skald som kommit därhän. Det sköna
försvinner från honom men besitter honom ändock.. .
Recensionen var ett slags genljud från den polemik Snellmans
anmälan av romanen i Freja två månader tidigare väckt och kanske
ämnad att vederlägga landsmannens dom; om en sådan avsikt
förefunnits, har den dock trängts i bakgrunden av anmälarens sunda
omdöme.
Den tidningsfejd, som förde till "Almqvistska dådet" hade
pågått nära nog hela sommaren, och kulminerade efter händelsen på
Strömparterren den sista augusti. Självfallet gav allt detta ett
starkt eko bland Almqvists beundrare i Finland, och man synes
ganska osäker om vad man skall tänka och i synnerhet om vad
man skall säga. Den 24 september bryter Topelius tystnaden i
Helsingfors Tidningar (n:r 75). I den sjätte serien av "knoppar"
tager han saken till tals, framhållande att Almqvists medel ej kan
ursäktas om ock förklaras, och för övrigt att det var pressen
ovärdigt att låta en dylik personlig tvist giva genljud i hela Sverige.
Man frågar: "är det så långt kommet med den periodiska pressen
i Sverige? — man häpnar över det dagliga svaret i de stora
tidningarnas spalter". Topelius ger en översikt av Aftonbladets
ställning till den övriga pressen och hur striden med Freja och därefter
konflikten mellan Almqvist och Blanche uppstått. Sedan han
ytterligare berört de principiella synpunkterna och uttalat hoppet att
" den senaste vidriga striden skall härutinnan grundlägga ett bättre
förhållande än det hittills övliga inom den svenska publiciteten",
återkommer han till Almqvist:
»Beträffande åter Almqvist — detta, oaktat all dvärgalåt, i alla tider
stora och oförgätliga namn inom Sveriges litteratur — må han vara lugn!
Som människa har han felat; han har låtit sig hänföra av stundens intryck
och misskänt den ställning, i vilken han står till sin samtid och sitt
fosterland. Hans land och hans samtid förstå honom icke och smäda hos
honom utan urskillning det sanna och det falska. Man affekterar att förgäta
honom, och man kan det dock icke; behöves ett större bevis för hans be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
