Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist och Finland 109
han med ett förbluffande språng till det resultat att Finland ändå
är "den biltoge tempelrånarens andes rätta hemland, ehuru vehiklet
för hans skapande genius av slumpen blivit kastat på en annan
fädernestrand". Och han utför detta vidare:
»Ifrån första stunden denna litteraturens hundraarmade Briareus i stort
framträdde, flög ur hans snilles skapelser en elektrisk gnista till alla unga
hjärtan, vilka här med dessa kommo i beröring. Ännu har aldrig en skald,
vilken talat ett modernt tungomål, så allmänt, så hastigt, så djupt gripit
i alla själens strängar som Almqvists mäktiga ande inom Suomis landamären.
Den orientaliska »krans av blånad», som svävade över hans tavlor, syntes
likt en morgondimma över hemlandets kullar; de anderöster, som viska ur
djupet av hans dikter, förnummos såsom hemlandsljud från dess dalar. Yart
man vände sig, möttes man av sensationer, översatta till ord, blickande
med välkända anletsdrag, emedan de blivit av siaren frambefallda ur det
finska folklynnets eget tysta förvar. Och klagande sporde mången: vi
förunnades Finland icke äran att kalla den sin, vars genius tycktes emanerat
ur finska folkets egen? — Hur annorlunda har ej Almqvists ställning från
begynnelsen varit till det folk, till vilket de förhållanden, som med händer
kunnat gripas, ställt honom i beröring, detta folk, som i kommande tider
utan tvivel skrytsamt skall yvas över att hava givit honom det liv, vars
bitterhet det nu låter honom tömma till sista dräggen. Länge redan har
han på den »ärvda grunden» varit en främling. Men omsider är han
vorden ännu vida mer eller mindre. Ty nu är han där ingenting annat än
»varg i veum». Ifrån en sådan klimax leder ju intet steg högre eller lägre
mer utom till det slutliga hem, där han gömd ibland de dödas knotor,
nedbäddad under huvudskålar kan hoppas undgå de levandes efterspaningar
och så ännu en gång återvinna sol över sina lockar.»
Därpå skärskådar Cygnæus Almqvists ställning i Sverige,
jämför den med Tegnérs, Bellmans, Böttigers och fortsätter:
»Med undantag av Atterbom, vars poetiska kosmopolitism en gång
öppnade sin milda famn för Almqvists hela, mäktiga genius, och några få
ynglingar hava Törnrossångarens dikter i hans hemland blivit besvarade,
liksom en ropande röst i öknen av klipphällen med ett ihåligt eko. Icke så
som skulle han ej väckt ett visst allmännare deltagande. Men detta har
sällan eller aldrig varit kärlekens, den innerliga hängivenhetens. I samma
Sverige finnes knappast någon enda människa, vilken, även om den ej kunde
läsa sitt eget namn, icke skulle kunna kväda stora massor av Fritjofs
saga .. . Törnrosförfattaren däremot har, även där han icke överhöljes av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
