Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist och Finland 111
Och detta desperata ofrihetstillstånd upphäver ingalunda den felandes
skuld. Den irrande är, måste vara hemfallen åt dom, åt straff. Dock,
varken mänskligt eller kristligt är det att för öknens skull förhärja även
den rika »oasen» i samma öken. Och Almqvist ägde, då man gick strängt
till doms med honom, rätt att fordra, det man skulle bete sig åtminstone
såsom bödeln, vilkens grymma plikt det var att halshugga sin konung: att
knäböjande fullgöra sitt värv.»
Någon psykologisk betraktelse blev nu detta visserligen icke,
som man ser, endast en förbittrad protest mot det sätt, varpå
Almqvist behandlats, både tidigare och senare. Det var klart, att
Morgonbladet icke kunde godtaga det ganska beskedliga
medgivandet om Almqvists skuld liksom också, att det besynnerliga
påståendet om skaldens rätta fädernesland blottade en angreppspunkt
för polemik. Men Collan hade dock helst låtit diskussionen
avstanna, ty han hade fått nog av "den beryktade Almqvistska
affären". Detta säger han i noten till en insänd artikel "Hur vet
i an det?", som står i hans tidning en vecka senare (27—31
oktober, n:r 82 — 83) och är författad av Fredrik Berndtson, en ung
student, född i Falun och endast sedan tre år tillbaka överflyttad
till Finland, där han, efter att hava övertagit Morgonbladets
redaktion 1844, vann ett betydande litterärt namn.1 I samma not
reserverar sig Collan även mot insändarens åsikt om Almqvists
författarskap överhuvud ("om enskilda produkter av den
destruktiva eller tvetydiga riktning som Det går an7 Brev till Leonhard
etc. är här icke fråga").
Berndtson medger åt chacun son goüt, men att proklamera sådant som
författaren till Yarg i veum är dock något för starkt. Han tror sig kunna
säga, att entusiasmen för Törnrosens bok i Finland icke är eller varit så
stark som författaren låter påskina. Ingen lär bestrida Almqvist en rik
fantasi, en livlig, ofta skön, stundom hänförande diktion, talangen att träf-
1 Fredrik Berndtson (1820—81) författade lyriska dikter och det mycket
uppmärksammade skådespelet Ur livets strid med ämne från 1808 års krig,
samt var en skicklig poetisk översättare. Han blev, trots sitt svenska
ursprung, hänförd av den finska rörelsen, men lämnade den politiska
journalistiken på 1850-talet för att övertaga redaktionen av Finlands Allmänna
Tidning, där han skrev förträfflig dramatisk kritik, och slutade som direktör
för generalguvernörens kansli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
