Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 Werner Söderhjelm
Strömparterren, där Blanche lät arten av sitt straff lämpas efter
brottets beskaffenhet. Och under sådana förhållanden ansåg man, i
likhet med Collan, att diskussionen icke borde förlängas.
Cygnæus brann emellertid av begär att skaffa sin hjälte
rättvisa. Och då han insåg, att han själv icke mer förmådde åstadkomma
något, vände han sig till den ende, som enligt hans mening i detta
avseende kunde betraktas såsom honom överlägsen. Hans sjudande
sinne fick utlopp i ett brev till Runeberg, däri han berörde saken
i följande passus:
»Har du idkat det ofta »rysligt tillämnade» vargskyttet? Ehuru icke
någon särdeles liebhaber av aslukt och dråp, önskade jag likväl, att Ditt
sinne vore stämt för en illbragd, vartill slika aptitsupar lära såsom stimuli
tarvas. Det är lindrigast sagt försmädligt, att Du, som är den ende här i
landet, vilken vår Herre begåvat med en röst, den där i vitterhet gäller
såsom auktoritet, ej orkar begagna den till annat än det, vari ett tigande
fårs sonora stämma är dess like: tystnadens vältalighet loqvor. Hur fan
kan du ha en nog fördärvad mage att se huruledes smädelsens
rännstens-flöde även här vill spola bort sista skymten av Almqvists litterära heder
till och med, utan att Du skruvar på det lås, som igenlycker din mun, och
det insegel, som häftar ihop dina läppar. Jag har väl kämpat, så gott jag
förmått, men jag börjar bli nästan för saktmodig och beskedlig. Också har
jag ej hunnit längre, än att Morgonbladet roar sig med att jämföra
Almqvist med Bosco. Detta är ändå nästan för argt. När du därför knäckt
en hederlig varg och fått litet blodsmak i själen, så drag ut och skjut med
raskt mod ett skott emot de ohederliga kritiska varulvarna, så det känns.
Nog vet jag lika väl som du, att Almqvist våra skott förutan står där alla
yrfän kullbyttera. Men Finlands heder fordrar ett kraftigt tag — och jag
ville nästan tillägga, din egen heder fordrar det ej mindre. Otacksamt är
det i alla fall att ej upplyfta ett finger, då man ser sina välgörare
hund-sfotterade. Misstyck ej, att jag sagt min mening, du följer nog din likväl.»1
Runeberg följde i själva verket sin mening och uppträdde icke —
något, som Cygnæus väl på förhand kunde vetat. Och härmed
upphörde pressen i Finland att behandla den pinsamma aktualiteten.
Topelius hade emellertid skyndat att till Almqvist översända
sin egen artikel ävensom artikeln "Litteraturens varg i veum".
Sändningen åtföljdes av några dikter samt ett brev, vartill ett
1 Strömborg, a. a. IV, 445 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
