Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist och Finland 119
den allvarligaste vetenskapliga strävan.1 Född i maj 1823, hade
Robert Tengström redan i början av 1842, alltså vid aderton års
ålder, i en handskriven tidning låtit ingå några "Reflexioner" om
Almqvist. Utvidgad och fördjupad till ett föredrag i Österbottniska
studentavdelningen, infördes uppsatsen "på begäran" i Topelius’
blad den 19-22 april (n:r 30—31).
Vem har ej läst fabeln om SkönJietens tårar? Den innehåller
grunddragen av Almqvists världsåskådning. Livet består av lidande och sorger —
varför? Jo, de råa naturmakterna jaga efter den gudomliga skönhetens
ande. Men på andra sidan graven finnes en fristad — detta är andens
seger. I dessa båda tillstånd, förnedrings- och upphöjelsetillståndet, visar
sig människoanden i de flesta av hans kompositioner. Om idmqvist hade
framställt tavlan med Kichard Furumo och Magdalena på duken, hade han
tecknat en ring av änglar, som nedförde den sköna flickan i de skummande
böljorna, just då hennes mod var så »himmelskt underbart och hennes ögon
glimmade som klarast». Ty det ligger alldeles i Almqvists världsåskådning
att se ej blott en jord som gråter, men även en himmel, som ser och
avtorkar dess tårar. — Hinden är benämnd efter sin likhet med
människoanden, kanske är hela cyklen därför kallad: Hjärtat, en irrande hind. —
Även Amorina visar tydligt denna åskådning. — Hjärtat i den utgöres av
Frälsarens ord: I världen haven I tvång, men varer vid en god tröst, jag
haver övervunnit världen. — Almqvists poesi är rent romantisk. Hur
hänförande har han ej i Isidoros och Marjam tecknat själva kyrkans uppkomst
och det kristliga livet under dess första tidevarv? Huru skön är ej Melia
i sin enkla, elegiska legendstil? — Det tyckes väl egendomligt att
tillerkänna Almqvist en religiös, nästan pietistisk världsåskådning, när han
beskyllts för motsatsen. Vi lämna dessa heskyllningar utan allt avseende.
Man beaktar ej att också Det går an dikterades av samma varma
människoälskande hjärta, som så ofta förut kunnat framkalla tårar av rörelse
och beundran, men som ej var befriat från att någon gång fara vilse.
Misstankens gnista uppflammade till stor eld. Man fruktade en orm i varje
hlomma av Törnrosens bok, triumferade när man tyckte sig finna allt flera. —
Men Almqvists princip är en skildring av människan sådan hon verkligen
är på alla punkter i livet. — Han tecknar därför syndare ofta så, att han
visar oss dem sådana de äro även i sin älskvärdhet, ty inom varje män
niskohröst finnes en oas, ett något utom synden, varigenom människan alltid
förblir älskvärd(I). Därav beskyllningen att han med subjektivt välbehag
1 Biografisk teckning av Gunnar Castrén i Sv. Litt.skpts i Finland skrifter
LXIII (1904), s. 28 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
