Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 Werner Söderhjelm
närmar sig brottet. Men straffet följer alltid. »An meinen Farben müsst
Ihr nicht schnüffeln, die Farben sind ungesund», sade Rembrandt. Vi för
vår del kunna ej annat än finna en fläkt av kristlig anda, en suck ur
kristendomens och romantikens djup överallt dofta oss till mötes ur
Almqvists skapelser.
Likväl finnes det, fortsätter Tengström, en annan
världsåskådning, som är gladare och friare: anden har besegrat världen,
kristendomen hedendomen, och i staten och sedligheten har det
gudomliga firat sin triumf över och försoning med det världsliga. Denna
ljusa, fridfulla världsåskådning, som lever i den nya tiden och dess
filosofi, är också Runebergs... Någon jämförelse mellan de båda
skalderna anställer författaren emellertid icke: han har endast velat
ange riktningarna, men han framkastar, att det troligen dock finnes
många beröringspunkter.
Tengströms uppsats är i sin stad ett bevis för, med vilket
djupt allvar även ungdomen tog Almqvist och huru man sökte
tränga in i hans avsikter och tänkesätt. Vad här säges om
Almqvists kristliga åskådning är ju något, som Almqvist själv starkt
velat hava betonat: "hur är det möjligt", frågar sig hans senaste
biograf, "att den saken (Almqvists kristendom) både för samtid
och eftervärld kunnat villas bort i så hög grad, som verkligen
skett?"1 Också andra kritiker i Finland än Tengström hava
framhållit den, men han har gjort det bättre och mera träffande. Trots
vissa subtiliteter, i vilka man vid dylika betraktelser under denna
tid gärna förirrade sig, kan man instämma i minnestecknarens ord:
"otvivelaktigt vittnar denna karakteristik om en fin och djup
uppfattning av Almqvists personlighet".2
I mitten av december ger Topelius i sina "Knoppar" en
översikt av årets svenska litteratur. Han berättar att Almqvist under
sommaren tigande och obemärkt i det sköna Jönköping arbetat på
fortsättningen av sin skarpt tadlade, men för mången så högst
välkomna ordboken över svenska språket. Tyvärr torde Människosläktets
saga avstanna med förra delen: "skada på den genialiska planen!
1 Olle Holmberg, C. J. L. Almqvist s. 317.
2 G. Castrén, a. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
