Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 Werner Söderhjelm
vore han icke svensk, men under det att största delen av övriga poeter
slaviskt bindas av uttrycket, formen, diktionen, har den rika skapande
kraften av Almqvists snille adlat hans poetiska verksamhet till full frihet. Ingen
är profet i sitt eget fädernesland ... men vi spå, att om någon kommande
dagars Atterbom sätter sig ned att teckna närvarande generations svenska
Siare och skalder, så kommer han att inrymma första platsen åt Almqvist.
En rikare och mera rent poetisk natur, äga, med undantag måhända av
Bellman, svenska vitterhetens tideböcker icke att uppvisa.» Man kunde säga,
om därmed vore någonting sagt, att hos honom finnas element av både en
Shakespeare, en Goethe och en Voltaire. Möjligen har han förlorat i kraft
vad han vunnit i mångsidighet, men man måste dock erkänna, att varken
tidens eller hans eget skaplynne tillåtit honom att bliva någonting annat
än vad han just blivit. Han har kastat sina blickar vida omkring,
knappast något fält inom mänskligt vetande är dem främmande, och man kan
icke annat än tillerkänna dessa siarblickar, de må äga religionen, konsten,
filosofien eller politiken till föremål, både djup och omfattning. »Så jag
målar» etc. har han sagt, och man skulle tycka att detta uttryck var det
mest betydelselösa och självsvåldiga i världen. Så är det dock icke. Må
vara likväl att det är självsvåldigt, men det är då den fullt medvetna
poetiska frihetens självsvåld, ett självsvåld lika djärvt naivt som naturenligt,
d. v. s. enligt med svenska folkets lyriska natur. — Elementen till hans
världsåskådning givas av hans tid och det egendomliga i svenska folkets
natur, lynne och bildning... Den mycket omtalade disharmonien är just
ett bemödande att finna harmonien mellan sin tid och sig, det är svenska
folket... I hans dramatiska skapelser, fulländade såsom konstverk, men
med den egendomligaste karaktär av, om man så må säga, objektiviserande
lyrik, har Almqvists snille utgått i frihet.
Det vore ju märkvärdigt, om den Almqvist, som ännu 1842 i
Berndtsons ögon var ofantligt Överskattad och just ingenting värd,
plötsligt i hans omdöme kunnat befinnas ha "elementer av
Shakespeare, Goethe och Voltaire". — Även senare spårar man helt
andra tendenser, när det gäller Almqvist, än Berndtsons tidigare,
såsom då tidningen i augusti avtrycker en mot Fahlcrantz riktad
artikel ur tidningen Frey.
I början av 1846 anmäler Topelius i Helsingfors Tidningar
(n:r 15—16) Almqvists Monografi. Man förvånas över att tiden ridit
så fort, att han nödgas påminna om Almqvists existens: "de flesta
av våra läsare ha sig troligen bekant, att i Sverige lever en Alm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
