Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist och Finland 125
qvist, som skrivit tämligen många romaner och poesier(!), bättre
och sämre visserligen, men dock i både det goda och det onda (där
man misstänker sådant) framom den stora mängden av litterärt
folk som skriver". Han hänvisar till striden om vissa av
Almqvists skrifter, "mot vilka välmeningen eller nitet höjt sina röster,
som skulle Almqvist vilja försåtligt nedriva både religion och
moral", och till domkapitlets inblandning, samt fortsätter:
»Man må dela hans åsikter eller ej, man må uttala förkastelsedomen
över flera av dem: omöjligen kan man likväl förneka dem en stor och
viktig betydelse, för några förhållanden inom samtiden. Det utmärkande i
hela Almqvists författarskap är hans ständiga strävande att uppfatta ting
och förklara dem i deras djup, att taga dem »från själens sida», som han
vackert uttrycker sig. Han har lagt i dagen månget framtidsfrö, som
jäser på tidens botten och grumlar förhållandet människor emellan, öppet
uttalat sin samtids hemliga synder och icke skytt att kläda skott för sådant,
som andra bemöda sig att förneka och överskyla för t. o. m. sig själva,
ehuru de i sitt hjärta medge det. Ett sådant avslöjande av det grummel,
som nu allmänneligen orenar människors medvetande, är på visst sätt
förhatligt och skoningslöst och måste förskaffa Almqvist bittra fiender, vilka
som Fahlcrantz och Palmblad förneka Almqvist allt värde, t. o. m. där,
varest detta borde vara minsta tvivel underkastat, på skönlitteraturens
område. Men Almqvists öppna strid mot vad han anser bristfälligt och ont
är i hög grad aktningsvärd och hans motståndare borde göra rättvisa åt
hans mod och förtjänst att föra ämnet till tals.»
Härefter följer ett referat av boken: "detta är ränningen",
upplyser Topelius, "till hela den brokiga vävnad, i vilken
författaren inslagit så många diktens rosor, så många lekande bilder av
en rik fantasi, i denna sköna och friska stil, vilken stundom är
originell ända till bizarrhet", och ger följande slutomdöme:
»Monografin är en av de märkvärdigaste böcker som svenska pressen
frambragt: icke blott därför, att en utmärkt skriftställare däri framlägger
hela sin intellektuella personlighet, utan även för vikten av frågorna som
beröras. Den skall framkalla gensägelser, polemik, diskussion. Så bringas
ämnen till tals av vilka, därest de förtigits, samtiden ännu länge skulle
erfarit olust och kväljningar. Ty tidevarvet befinner sig i en »intressant
situation» och kan icke hoppas komma till sin förra hälsa igen, innan det
nya sett dagen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
