- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 3. 1922 /
127

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Almqvist och Finland 127

lunda genom den här påpekade delen av sitt skriftställeri ställt sig själv i
en mindre fördelaktig dager. Yad han möjligen felat, det har skett genom
en av honom i tidningarna förd polemik uti just Fahlcrantz’ anda, och
varigenom han ådrog sig en, sitt snille föga värdig uppmärksamhet. Tiden
bör dock hava bragt detta i glömska. Vid en stor del av hans skrifter
kan man eljes anmärka mer eller mindre jakt efter det utomordentliga,
som också står utom konstens ordning. Men ibland dem finnas även
odödliga mästerverk, och det skulle i en framtid lända den närvarande
generationen till föga berömmelse, om den skulle lämna en så utmärkt man till
rov för inskränkthetens fanatiska förföljelser.»

Påståendet att Almqvists dikter hade en fåtalig publik kan
blott förklaras genom att Snellman vid denna tid stod i ringa
kontakt med den litterärt intresserade delen av allmänheten eller
kanske rättare genom att han allt mer med "publik" begynt förstå
de kretsar, för vilkas upplysande han närmast intresserade sig.
Emellertid fick också denna allmänhet ånyo göra bekantskap med
Almqvist, i det Kapellet och Grimstahamns Nybygge utkommo i finsk
översättning (av den sedermera så bekante forskaren och skalden
Aug. Ahlqvist) samma år, 1846.

Från detta år kan vidare antecknas ett yttrande av Fr.
Cyg-næus, som befann sig på en mångårig utländsk resa och därför icke
varit i tillfälle att fortsätta sin kampanj för Almqvist. Han hade
dock icke glömt honom utan fortfarande med beundran läst hans
skrifter och fortfarande harmats över dem som förorättat skalden.
Han skriver till Runeberg hösten 1846 från Paris ett brev, vari
han först nämner att ett tidigare koncept förstörts samt fortsätter:

»Två saker däri förtjänte dock, vill jag minnas, att komma till din
kännedom. Den ena exponerade min, om möjligt, stegrade beundran för
vår mirakulöse broder i Apollo, Almqvist. Mer än någonsin kände och
erkände jag det underbara av den »lunatiske» skaldens i högsta mening
av ordet divinerande förmåga, som låter honom med andens ögon se ljusare,
klarare det, han aldrig sett, än andra med så vitt möjligt uppspärrade ögon
förmå skärskåda det, varpå deras blick med hänryckning vilar. Skulle nu
någon förnämt grobianskt täckas repetera till mig frågan: »Hur vet han
det?» (anspelning på Berndtsons uppsats, se ovan) skulle jag nog veta giva
svar på frågan. Livligare än någonsin övertygades jag i Palermo därom,
att bland plumparna i det moderna Sveriges skuldregister dess skulder mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:24:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1922/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free