Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist och Finland 129
måste man ändå beundra. Sådan är han. Han vet att fängsla! Även hans
melodier tränga ända in i själens innersta. Han har toner för allt och
musik även då han icke har ord. Vad han är stor! vilket snille och huru
vittomfattande! Allt begriper han, allt känner, allt uppfattar han! Jag
har i dag hört tonerna till hans »Det doftar i skogen» och jag vet ej om
det var inbillning, men nog tyckte jag att han fullt och starkt lät mig
genom melodin förstå all den underbara doft vari skogen badar. I de
starkare, djupare tonerna uttryckte han tallens och granens friska, mäktiga
doft — sedan kommo blyga, ljuva underliga toner, som så väl härmade
konvaljers och linnéors namnlösa vällukt och i de veka, de sorgsna,
melankoliska toner förnam jag doftet av orchisblomman, då daggen ännu dallrar
i dess vita kalk.»1
Man kan säga, att detta är ett typiskt uttryck för
Almqvistsvärmeriet hos en vid krets av intellektuellt intresserade kvinnor
i Finland under långa tider.2
1 Medd. av fröken Edelfelt.
2 Platser för denna »kult» voro väl i främsta rummet de Runebergska
kretsarna i Helsingfors och Borgå. Fm i sistnämnda stad bosatt (svenskfödd)
dam fattade, troligen på grund av landsmanskapet, det djärva beslutet att
skriva till Almqvist och meddela sin beundran, biläggande därjämte några
egna diktprov. Hon erhöll följande svar, vilket ju kan avtryckas här för
dess författares skull:
Högädla fru Teckenberg!
Det var för mig ganska överraskande att ifrån en alldeles obekant och
på främmande ort, erhålla ett brev av så smickrande innehåll, som det fru
Teckenberg haft den godheten att tillskriva mig. Jag har emottagit det
såsom ett förnyat bevis på den själsfrändskap, som kan finnas emellan
människor utan att de någonsin sett varann i den yttre världen Ett sådant prov
på varm och vänlig vänskap är för mig i högsta grad kärkommet och jag
ville blott önska att det stode i min makt på något sätt motsvara fru
Teckenbergs godhet. Jag har den äran, emellertid, att kunna räkna mig i någon
mån bekant, sedan flera år med fru Teckenbergs far, herr boktryckaren
Del-lén; och jag tar mig därföre också den friheten, att genom hans försorg
översända detta brev enär jag på samma väg bekommit hans goda och älskvärda
dotters skrivelse. Måhända skall medsamma ursäktas, om jag därjämte tar
mig den friheten att såsom en liten och anspråkslös souvenir från min sida
skicka inneliggande musik, som jag på lediga stunder roat mig att
komponera. En anledning till detta har jag funnit i de vackra känslofulla, religiösa
verser fru Teckenberg tillskrivit mig i sitt brev, såsom jag tyckt på en av
de melodier (Morgonen) som i denna musik förekommer; och varav jag
sluter att fru Teckenberg redan har en viss kännedom om dessa små stycken
av en alldeles egen art och ton. Jämte det jag försäkrar, att det för mig
skulle utgöra ett särdeles nöje om fru Teckenberg behagade ännu en gång
9 — 2398. Samlaren 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
