Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 Werner Söderhjelm
heten och avskyn mildras av medlidandet, där råhet och okunnighet eller
behovet och nöden varit brottets föregångare. .. Där snillet, den höga
intellektuella bildningen, en själ fostrad av allt, vad traditionen äger
förädlande och upplyftande, sjunker ned i brottets natt; där äger åskådaren
ingen annan känsla än förfäran; och varje tänkande människa slår sig för
sitt bröst och känner sig i sitt innersta förödmjukad. Lyckligtvis äro dessa
tilldragelser så sällsynta, att den intellektuella bildningens värde av dem
icke kan nedsättas. Och en närmare undersökning skall alltid visa, att
deras grund ligger i ett teoretiskt misstag, i en falsk åsikt av andens väsende
och tingens. Ett sådant misstag, skulle vi tro, har vållat, att även i
Almqvists produktioner det sköna blänker fram ur ett kaos eller, om man så
vill, att skönheten i dem överglänser diktens värld, men aldrig framlyser
ur dennas inre, emedan det är för skaldens såväl som för varje annat
mänskligt öga ogenomträngligt».
Ett uttryck för detta behov att förklara utgör också delvis
J. J. Wecksells dikt "Almqvist", skriven omkring 1860, då skalden
redan, såsom en av hans biografer säger, "allt starkare känner den
fruktansvärda verkligheten i sin ungdoms tanke att mot det godas
ängel står en annan, en ond, som kämpar med henne om själen"
och då "dualismen i hans sinne mellan ljus och mörker, mellan
förtröstan och förtvivlan, mellan synd och renhet", allt mer träder
fram.1 Wecksell tillhörde som ung student en krets bland de många,
där man särskilt intresserade sig för Almqvist, och framför andra
var denne hans favoritskald.2 Under hans grubbel över sitt eget
väsens gåtor framställer sig för honom Almqvist och han tänker
sig huru denne kommit till sin gärning. I poemet röjer sig
emellertid även ett ganska starkt Byronskt inslag, och, såsom Castrén
anmärker, skönjas där intryck från Schillers Franz Moor.
Dikten begynner med en sentens: "Att våga eller icke är det
första — Att lyckas eller icke är det andra, — Och däremellan
ligger handlingen." Handlingen är det enda verkliga, blott den
"bevisar att vi finnas", medan fantasien lär oss att allt annat är
1 Gunnar Castrén i inledningen till hans Wecksellupplaga, I, xxxix f.
2 Arvid Mörne, J. J. Wecksell (Sv. litt.skpts i Finland skrifter), s. 85,
96, 125.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
