Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist och Finland 149
Underrättelsen om Almqvists död på hösten 1866 bringar
Cyg-næus att stämma sin lyra till ett långt kväde, som upplästes i
Konstnärsgillet.1 Det börjar med fem strofer, i vilka en erinran
skänkes åt den promotion föregående år, vid vilken Almqvist skulle
varit jubeldoktor. Det heter där bland annat:
Då stiger ett namn i de gamles rund:
Betecknar det liv eller döden?
Det liknar spöket från midnattens stund,
Och slits dock av dödliges öden!
Yem minns ej mannen, som bar detta namn?
Men var den skeppsbrutne funnit en hamn,
Som gömmer hans ära — nesa,
Det säger ej någon mund.
Det huvud, åt vilket man lagren gav,
Den nu fem årtionden gamla,
På engång var en vitmenad grav,
Där de dödas ben höres skramla;
Och dock därjämte det ljuvaste hem
För tankar så sköna, att uti dem
Ett paradis kunnat sig spegla,
Som himmelen i ett hav.
Därefter följer en moraliserande utgjutelse om det farliga i
Almqvists diktning och det uppbyggliga exemplet av hans brott.
Den andra och tredje strofen lyda:
Du gjorde ofta ont, då i din hand
Låg mångens ungdoms hjärta, satt i brand,
Och lyssnade till strängen, som du rörde.
Om tonen var sirénens sång, som förde
Till djupet, eller änglaharpans ljud,
Till ljusets källa ledande, till Gud
Det unga sinnet föga hann betänka.
Men gott du gjorde, när ditt hemska dåd
Dig störtade till undergång, så bråd
Så svindlande, att tanken miste måttet,
1 Nu i Samlade arbeten II, 20 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
