Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist och Finland 151
lidandet talar vid hans grav. Människan Almqvists brott fördunklar ej
längre skaldens förtjänster, och över skalden kan blott eftervärlden fälla
en slutgiltig dom. — I en kortfattad biografisk översikt är tonen vid
bedömandet av olika punkter i hans liv rätt skarp, så den barnsliga idén att
bli bonde, den omständighet, att äran att vara litteraturens förnyare ej är
honom nog, utan att han även vill bli samhällets förnyare och dylikt.
Beskyllningarna för giftmord anses haft »vägande skäl». — Hans egenskap
av universalgeni framhålles, ävenledes hans egenskap att Proteuslik aldrig
ansluta sig till ett bestämt parti, alltid vara densamme och dock ny. Han
har rönt inflytande av svensk-tysk romantik, svensk-fransk liberalism och
svensk-nationella strävanden. Alla hans lysande egenskaper som författare
understrykas flerfaldiga gånger, dock alltid med reservation. Som
romantiker har han skrivit både lyriska och dramatiska saker, som nå högre än
något annat i svensk litteratur, men han tillfredsställer oss i längden icke,
främst på grund av den oklarhet, som vidlåder det mesta av vad han
skrivit, på grund av fantasiens oinskränkta allenavälde i hans dikt. Han är
den mest konsekvente av romantikerna, men blottar därigenom romantikens
svagheter. Trött på irrfärder efter fjärran hägrande skönhetsmål
återvänder han därför till verkligheten, finner sångmön sittande vid foten av sin
egen gran, skriver skildringar ur de lägsta folkklasserna. De äro det bästa
i samtida svensk litteratur, och här når Almqvist klassisk klarhet. Men
denna idyllens värld blir honom för trång och han vänder sig till
samhälleliga och religiösa problem. Här faller domen rätt hård från kritikerns
sida: Almqvist träffar visst ofta den sjuka punkten, säger månget vägande
ord; men hans skötesynder, oklarhet och överdrift, skada honom där än
mer än på skönlitteraturens område; han har skarpt öga för enstaka brister,
men huvudsaken undgår honom eller förvanskas av hans fantasi. Han är
icke den fasta övertygelsens man, utan en skeptisk son av en skeptisk tid,
som drives hit och dit. Trots sitt nationella sinne påverkas han av Das
junge Deutschland och fransk socialism, och han gör sig till tolk för
betänkliga moraliska och religiösa teorier. Blott genom sofismer lyckades han
slippa undan beskyllningarna för irrlärighet. Den ovilja Det går an väckte,
beröres likaledes. Trots allt det klandervärda i dessa Almqvists senare
arbeten, framhålles dock dessas höga litterära värde. — Konklusionen är att
Almqvist är en svensk broder till George Sand, Heine, Byron, hör till
Werthers och Renés släkt, som är en av århundradets olyckligaste
företeelser.
För övrigt inskränka sig tidningarna till ytterst knapphändiga
notiser, enligt svenska blad. En dikt, "Den biltoge sångaren" av
märket Colmar i Göteborgs Handelstidning, avtryckes av några.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
