Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Werner Söderhjelm
Men de som voro barn på 1860- och 70-talen minnas ännu
gott, huru de vuxna talade om Almqvist, diskuterade hans skuld
och oskuld, framhöllo att Runeberg trots allt beundrade honom och
citerade de märkvärdiga namnen på hans gestalter. 1893 påminte
en gammal publicist i pressen om det hundraåriga minnet av
Almqvists födelse, och kvinnoförbundet Unionen firade en fest med
föredrag av professor Vasenius om Almqvists åsikter om kvinnan.
Några år senare hörde jag ännu — i sällskap med Sven
Scholander — en gammal dam med omedelbara traditioner från Runebergs
Borgå (Albert Edelfelts mor) sjunga Songes. Scholander erkänner
tacksamt, att han vid detta tillfälle fick impulsen till sin
verksamhet som Almqvist-tolkare.
V.
I ett annat sammanhang har tidigare redogjorts för de
inflytanden från Almqvist, vilka spåras i Runebergs diktning. Vad
Topelius beträffar, har han själv erkänt att Almqvist utövade över
honom en nästan demonisk makt, och det erbjuder ingen möda att i
hans tidigare lyrik påvisa alldeles omedelbara intyg härom.1 Med
god vilja kan man återföra ramen kring Fältskärns berättelser på
den Löwenstjernaska berättande kretsen. Det har till och med
antytts att i novellen Hertiginnan av Finland tendensen från början
skulle varit den, "att det åtminstone någon gång kunde ’gå an’".2
Fredrika Runebergs romaner bära utan tvivel spår av Almqvist.3
En på 1840-talet rätt uppskattad Runebergs-epigon, J. H. Roos,
utgav redan 1839 en dramatisk skiss Ines, som är en omedelbar
efterbildning av Signora Luna; några noveller av E. O. Reuter i en
Åbotidning stodo likaledes i Almqvists tecken, och den begåvade poeten,
musikern och slarven A. G. Ingelius imiterade honom medvetet i sin
lyrik. — Det har av olika författare framhållits, att även den
utmärkte finske folklivsskildraren A. Kivi i sin roman Seüsemän
1 Jfr E. West, Z. Topelius, s. 58 f.
2 Bergholm, a. a. s. 31.
3 H. Westermarck, Fredrika Runeberg, s. 110.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
