Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 Werner Söderhjelm
till del hos den förstående litterära allmänheten och allra största
delen av den vederhäftiga kritiken, han har trängt djupt in i
medvetandet hos ett par generationer av de mest kultiverade i
Finland och till hans namn ha knutits föreställningar om det
egendomligaste och högsta, den rena poesin förmått alstra på svenska,
men också reflexioner och diskussioner om samhälleliga spörsmål,
vilka dittills icke sysselsatt sinnena hos oss. Och därvid har man
mycket väl förstått att skilja mellan det som verkligen var värt
att beundras och tagas vara på, och förblivit det trogen, samt det
vari röjt sig massproduktionens svagheter, ett slappat ansvar
gentemot skaldens eget geni eller en, delvis på yttre omständigheter
beroende, nedgång i detsammas spänstighet. Han har i
tidningspressen varit föremål för icke blott diskussion men också en
grundligare kritisk analys än någon annan skald före honom hos oss och
härigenom givit näring åt estetiska betraktelser av detta slag, förr
så föga odlade.
Utan gensägelse har Runebergs kritik haft ett utomordentligt
stort inflytande på den föreställning om Almqvist, som vid det
första framträdandet av Törnrosens bok rotfäste sig i det allmänna
medvetandet i Finland, och kanske även — åtminstone i de för
smaken och omdömet betydelsefulla kretsar, som stodo i beröring
med honom — på fortvaron, trots allt, av det då formulerade
omdömet. Likaså har hans skärskådande av skaldens verk eggat
andra till att uppbjuda sina kritiska gåvor för att meditera över
dem. Men det var ingalunda det enda. Snellmans uppträdande,
föranlett av den omedelbara beröringen med Almqvist i Stockholm,
ledde självfallet också uppmärksamheten på honom,
folklivsberättelserna hade sina egna vägar till sin egen publik, och detsamma
kan väl i någon mån även sägas om Songes — vilkas namn vi ju
knappast mött i kritikerna, men vilka måhända leva längst kvar i
medvetandet bland allt vad Almqvist diktat.
Mer än en gång har det med undran frågats, vad som
egentligen var grunden till att Runeberg, klassikern, realisten, den
harmoniska och klara anden, så oemotståndligt drogs till Almqvist,
i det allra mesta hans rena motsats. Svaren ha utfallit olika, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>