Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. Viktor Johansson: Några dikter av J. G. Oxenstierna, publicerade av Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några dikter av J. G. Oxenstierna, publicerade av Leopold 167
det omnämnts här. Om det sålunda ännu icke var skrivet flera
månader efter Tilas’ död, är dess tillkomsttid omöjlig att bestämma
utan direkta uppgifter därom.1 Det synes mig emellertid ligga nära
till hands att antaga, att diktens tillkomst på ett eller annat sätt
står i samband med den nyss omtalade planerade upplagan av Tilas’
skrifter. Måhända var den ämnad att ingå i denna upplaga som
något slags företal, liksom Bergklints parentation står som
efterskrift i det manuskript, han sammanställt.2 Det urval av Tilas’
skrifter, som Regnér 1785 meddelade i Svenske Parnassen, har
Wieselgren,3 säkert med all rätt, antagit vara hämtat ur detta
manuskript. Det synes mig tyda på ett samband med detta, att
Regnér i anslutning till sitt urval även publicerat Oxenstiernas ode.4
Denna uppfattning av odet över Tilas’ död vinner stöd i dikten
själv. Den har på det hela taget en mera officiell och opersonlig
karaktär, än man med kännedom om arten av Tilas’ och
Oxenstiernas vänskapsförhållande vore böjd att vänta sig. Skalden
Tilas spelar en mycket framträdande roll, och slutstroferna utgöra
en direkt hänvisning till hans skrifter:
Nej, Du har icke dödt, nej, Du ej hel förswunnit.
Dit namn har ewigt hägn af dina Skrifter wunnit,
Dit minne wårdas der för tidens dunkelhet.
Din Sång, der konst, natur, med höghet war förenad
Af ägta smaken ledd, af sanna snillet renad,
Har ärfwat des behag och des odödlighet.
1 Jag har för denna uppsats ej haft tillgång till Oxenstiernas i enskild
ägo befintliga korrespondens.
2 I Stockholms stads arkiv och bibliotek. Måhända har Oxenstierna haft
detta till låns; i brev d. 12 okt. 1780 frågar han, om Bergklint har »Sal. Tilas
skrifter».
8 A. a., s. 21.
4 Sv. Parnassen, 1785, s. 349. Dikten är emellertid bebådad redan i
årgångens första häfte (s. 17 noten): »Men hvad mera till Friherre Tilas loford
hörer, och huru han, jämte det lyckligaste snille, ägde det bästa, det ädlaste
hjerta, det bör man låta Vänskapen förklara, som burit honom sit offer i den
känslofulla Ode öfver hans Död, som skal åtfölja slutet af denne Artikel».
Trycket i Sv. Parnassen, som med undantag för ett fåtal enstaka uttryck är
identiskt med Extra Postens version, har omnämnts av Wieselgren, a. a., s. 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>