- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 3. 1922 /
173

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. Viktor Johansson: Några dikter av J. G. Oxenstierna, publicerade av Leopold

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Några dikter av J. Gr. Oxenstierna, publicerade av Leopold 173

Dröjer hemskt på grifterna ännu —
Dystra tystnad! sorgsna aftontimma!
Hwad bebådar du?1

Teckningen av vänskapsförhållandet har en vida radikalare
sujektivism, än de här omnämnda äldre försöken i genren.
Konkreta drag ur vännernas samliv framställas i romantisk
stämningsdager :

Nattens Drottning log, på Azurn buren,
Då Hon oss wid midnattstimman fann
Njuta än den hwilande Naturen,
Njuta än hwarann.

Dikten bär också vittnesbörd om att dessa båda vänner närts
av en helt annan andlig kost, än som stod Oxenstierna och hans
vänner till buds. De ha kunnat le åt "Gracerna i Wielands spår",
blanda sina tårar med Sternens och Höltys, falla i hänryckning vid
Glucks musik.

Dock är jag böjd att tro, att Oxenstiernas ode över Tilas’ död
icke varit alldeles utan betydelse för Stenhammars elegi.
Åtminstone på en punkt tror jag mig kunna konstatera ett direkt samband.
Oxenstierna klagar över att han ej fick vara med vid dödsbädden;
måhända har längtan efter den frånvarande vännen ökat den
döendes kval:

Om dock jag ägt den tröst, när jag Dig skulle mista,
At kunna nalkas Dig, för Dig i klagan brista,
Ta mot din sista suck, med tårar skölja Dig.
Nej äfwen denna tröst war för din wän betagen,
Och när Din brutna blick såg sista gången dagen,
Du än en saknad rönt, och fåfängt letat mig.

1 Uppslaget till detta praktstycke har Stenhammar med säkerhet fått
från inledningsorden till Kellgrens Ode vid Lovisa Ulrikas död (Knös’
Samling, 1789, s. 31):

Målnets flor de rymder höljer,
Där man ljuset flöda såg;
Med en trög och grumlad våg
Mälarn Stockholms murar sköljer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:24:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1922/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free